teh internet is 4 pr0n

Svenskarna har aldrig varit kåtare och nyhetsmedierna har aldrig haft större nyhetstorka än nu. Så tolkar åtminstone jag det jag läser.

Enligt webmastern.se blir svenskarna allt kåtare och det är inte på något sätt förvånande, ALLT växer (många tjejer kommer bli besvikna om de tror det är så) med internet. SvD har hängt på och skriver om hur fler sexsurfar idag jämfört med 2003. Att kvinnor sexsurfar är tydligen extra spännande (och säkerligen också orsaken till att det inte benämns som porrsurfande). Att det ens trycks lite extra på det får mig mest att inse hur långt vi har kvar i jämställdhetsdebatten. Det dras i jämlikförklaringar och alla möjliga konstiga teorier.

Ska vi dessutom tro pollen i Borås Tidning är uppgifterna felaktiga, i den har i skrivandets stund drygt 73% av läsarna svarat ja på frågan om de någon gång sexsurfat. Förvisso är det ett litet antal som svarat, men endera innebär det att de flesta med hög libido bor i Boråstrakten eller att större delen av svenska folket fortfarande inte vill ge ett uppriktigt svar på frågan. Jag tror nämligen inte att det handlar om att fler sexsurfar, utan snarare om att fler vågar stå för att de gör det.

Ungefär som det där med kvinnor och deras sexleksaker. Efter att ha jobbat ett tag i en butik med det sortimentet och sett den stora variationen på kunder där så tror jag inte att det någonsin varit fråga om att fler köper sexleksaker nu än för 10 år sedan, utan det är snarare fråga om att fler vågar berätta att de har en vibrator hemma. Att det dessutom har blivit så OK att de numera även säljs på Apoteket är något som gjort det lättare att stå för. Med tiden kommer det säkert kunna gå åt samma håll även med porrsurfandet (jag ids inte vara pk och kalla det sexsurfande), om nu inte moralhäxorna sätter stopp för det förstås.

Förr många år sedan läste jag någonstans att internet aldrig skulle tagit de proportionerna de har idag om det inte varit för porrindustrin. Huruvida det är sant eller inte tänker jag inte ens gå in djupare på här, men skulle det vara så är jag inte det minsta förvånad. Är du?

Internet utan porr skulle säkert anses vara trevligt av många, men att förvänta sig det är ungefär som att förvänta sig matvarubutiker utan godishyllorna närmast kassan. Sen tror jag nog att de flesta egentligen tycker det är rätt så ok som det, även om de väljer att inte prata högt om det.

några "naughty nurses" till kaffet

Lite för ofta numera, när jag talar om för någon vad jag håller på att utbilda mig till, får jag kommentarer i stil med; "Åh, ni har väldigt sexiga uniformer!". Att det var tal om sjuksköterska behöver jag väl inte ens nämna?

Det som ter sig uppenbart är att de som kommer med kommentarerna antagligen inte har varit riktigt sjuka på väldigt länge och därmed inte behövt vistas i lokaler där de mest troligt skulle stöta på sjuksyrror. De verkar inte ha någon som helst verklighetsförankring i sitt uttryck. Alternativt har de bara väldigt snuskig fantasi och svårigheter att se förbi den när de för en konversation med någon de så gott som aldrig pratat med tidigare. Skamligt är det!

Jag börjar så smått tröttna på upplägget av kommentarer och dess anspelningar. Vill du försöka få omkull mig får du spela på andra strängar. Jag har förvisso ett stetoskop i nattduksbordet om du trots allt skulle vilja leka doktor, vilket förutsätter att du roar mig tillräckligt för att ens komma dit. I samband med det svaga sinnestillstånd som uppstått i samband med de här tankarna lovade jag en lista över twittrare jag kunde tänkas vilja se i sjuksköterskeuniform.

Det är egentligen otroligt många fler än de som listas, men här följer de som jag på ett eller annat sätt funnit en motivering för. Lite jämställdhet ska vi ha också så därför är det inte bara läckra kvinnor rakt av, det vore för enkelt:

# lordfredruk - Vi har redan fått se honom i andra "uniformer", så varför inte i en sjuksyrredräkt?

# emiilia - Den här underbara tjejen är garanterat läcker i allt!

# kazarnowicz - Helt enkelt för att jag tror det är något han skulle ta på sig om han fick utmaningen.

# sjumilakliv - Hon är skarp. Hon är het. Hennes sprutor skulle jag nog akta mig för!

# deeped - Jag fick aldrig se honom i prästkrage, så jag skulle gärna se honom i det här.

# gerils - Norska sjuksköterskor tjänar bättre, eller hur var det?

# JoakimHager - Jag tror att det på någon nivå (vilken tänker jag inte ens fantisera om) skulle glädja hans fru.

# grubblaren - "Naughty" ligger så nära hans allmäntillstånd på twitter att han per automatik kvalar in på den här listan.

# iwanca - Så varm, hjärtlig, omtänksam och helt klart rätt för plagget! Det kan bara bli bra. Det är klockrent!

# 100stegtill - Ska han ändå spela tennis i kjol kan han lika gärna göra det i en sjuksköterskeuniform.

# JohnMellqvist - Med sin känsla för design och starka koncept, är jag övertygad om att han garanterat skulle se till att göra det bästa möjliga av utstyrseln.

Inledningen kanske ter sig en smula bitter, vilket inte alls var avsikten, men jag är väl kräsen helt enkelt. Först om tre år kan man vänta sig att undertecknad är med på banan, dock blir det inte tal om den här versionen av klädsel på arbetstid utifrån vad jag har hört av andra. Men några av de tio orsakerna för mig att anses älskvärd ska jag väl kunna leva upp till innan dess.

BILDERNA LÅNADES PÅ OCH LÄNKADES FRÅN WWW.PHOTOBUCKET.COM

Har du tröttnat på din partner?

Självklart är det ingen som läser Googleannonserna, åtminstone är det självklart att ingen skulle erkänna det. Själv finner jag ett nöje i att se vad Google skramlar fram för obegripliga annonser som inte har någon relevans vare sig till mitt surfande eller det som skrivs. En liten tradition från ett forum som tidigare var mer välbesökt där annonserna många gånger var helt uppåt väggarna.

Så finns det tillfällen när jag finner humor i själva annonsen. Inte tillräckligt för att följa länken och ta reda på sanningen, men så pass att jag hinner fundera och fantisera vidare om hur annonserad tjänst fungerar rent praktiskt.

Som den här stackars annonsen.

Hur är det med det praktiska upplägget för "tjänsten" egentligen. Är det en välsminkad prostituion som ligger bakom, ellerär det kanske en dejtingsida där desperata singlar som verkligen gör vad som helst för att slippa ensamhet en stund tar en chans att eventuellt lyckas förgifta ett redan trasigt förhållande ytterligare? Felstavningen av ett så enkelt ord som kan ger också skenet av att det här nog inte är så värst seriöst, kan(n)ske bara någon som försöker hitta en enkel lösning för att få sig ett "nyp" någon gång ibland. Snart finns det säkert en annons för en tjänst där man kan hyra ut eller byta bort sin partner mot någon som bättre motsvarar ens förväntningar.

Kanske finns det en koppling till kontaktannonsen jag hittade för ett par veckor sedan och direkt fann ett behov av att scanna till och dela med resten av omvärlden? Eller så gör det inte det, men jag finner ändå något roande i båda.

Det där med att handla män på postorder.

Igår yppade jag ett önskemål på twitter om att kunna handla sambo via postorder. Någon föreslog Jula, jag kontrade med RealDoll och jag fick någonstans känslan av att det som utlästes ur min originalönskan var ett rop efter sex. För visst är det väl det enda jag och de flesta svenskar tänker på, i synnerhet när det gäller interaktion med andra.

Just igår var det inte alls det jag önskade. Att handla sambo på postorder handlade om en önskan att komma hem till en tillvaro där det finns någon som väntar på en. Någon som jag kan krypa nära intill i soffan till 22-nyheterna. Inte så mycket för att kolla på nyheter, inte för att slita av varandra kläderna för ännu ett sexmaraton, utan helt enkelt för att bara känna av närheten, landa i tillvaron och må bra av tryggheten.

Är det någon enda gång bara tal om sex finns det redan alternativ så det räcker och blir över, tråkiga som få men klart villiga och alltid redo! Inte undra på att det känns mer motiverat att låta bli helt och hållet.

Den där jakten på trygghet kommer jag skriva mer om en annan dag, när jag orkar. Nu är det dags att göra sig redo för dagens studier.

det är inget förutsättningslöst samhälle vi lever i, även om vi kanske vill tro det..

Jag tycker riktigt illa om när folk förutsätter att det är på ett visst sätt, inte utifrån att de har frågat, undersökt saker och ting eller på något annat sätt samlat kunskap i hur situationen ser ut, men ändå förutsätter utifrån vad de inte har den blekaste aning om.

Det stör mig att någon förutsätter..

.. att bara för att jag inte öppet och detaljrikt redovisat för relationer, umgänge med män, kan presentera en partner och X antal barn, så måste det vara så att jag är ute efter varenda man som går i ett par skor. I vilket sammanhang? Tja, något så enkelt som att tacka ja till att ta en öl i solen med ett sällskap som redan består av minst två deltagare där den ena råkar vara man, antagligen också upptagen sådan. För inte fan kan jag väl som kvinna sitta i solen och uppskatta en öl i sällskap av andra utan vidare baktankar?! Enda gången det är ok, är tydligen om man är gift och därmed har basunerat ut sitt ointresse för vad det nu är som folk tror man primärt är ute efter.

.. att jag antas vara förälder utifrån att jag (på ett uteställe där människor umgås) emellanåt tittar åt en av mina närmsta vänners barnvagn där det sitter en liten och sover. När det sedan rör på sig i vagnen och barnets far, som jag suttit och pratat med en stund, är den som reser sig och går dit medan jag själv ägnar mig åt resterande sällskap anses jag vara en dålig mor. Detta är så klart inget som uttalas men märktes tydligt på den kvinna som surt påtalade att barnet vaknat, vilket var i samma ögonblick som faderskapet reagerade och tog hand om situationen. Tydligen är detta tillräcklig grund för att försöka stirra sönder mig med arga leken resten av kvällen. Bara att hon står där i en dryg timme och skickar onda blickar åt mitt håll (nästan så att man kan höra de helvetesramsor hon tänker) får mig att tycka riktigt illa om folk som förutsätter och dömer utifrån det de int har en aning om.

.. att mina medmänniskor förutsätter att jag som boende i huvudstaden har ett SL-kort i jackfickan 24-7 och därmed kan hoppa på/av vilken buss eller vilket transportmedel som helst för att vi "inte orkar gå" hela den där vägen, som oftast inte är mer än 3 kvarter. Jag åker sällan kollektivt, jag rör mig sällan längre än dit fötterna bär mig, vilket ändå kan vara en ganska bra bit.

.. att bara för att jag uttrycker en önskan om att umgås, så innebär det automatiskt (iaf för den som lyssnar) att det handlar om en intim, fysisk aktivitet. Bara för att jag inte talar högt om vem jag visar mig naken för, när eller under vilka överenskommelser så innebär det faktiskt inte att det inte händer. Att jag sedan faktiskt vill umgås med människor jag tycker är intressanta att PRATA med, och ägna tid åt i former som innebär allt annat än det som förutsätts av omvärlden verkar vara något som inte uppfattas. Tydligen kan man inte göra så utan att, som redan förutsatts i första läget, ha en inrutad väl utannonserad relation som ger signalen av ett egentligt ointresse för andra människor, åtminstone på det sättet som utgör ett hot. Hot för vad vet jag inte riktigt, men det finns väl de som förutsätter att jag faktiskt är så begränsande och vet allt sånt.

Det som ändå stör mig mest är att det jag upplever, det jag märker av att andra förutsätter om mig utan att ha den blekaste aning, utan ens visa det minsta intresse i att ta reda på grundfakta men gärna förutsätter och dömer leder till något jag inte uppskattar det minsta.

Det leder till att JAG förutsätter att människor omkring mig är fullkomliga IDIOTER och det är något jag verkligen inte vill förutsätta.

24 119 kondomer kvar

Antalet sjunker snabbt dessutom! Under Pride fick jag en liten present av en väninna. Kådisar är alltid bra, men den här var snäppet roligare. Numrerad och klar för att inte bara användas utan dessutom berättas om för allmänheten senare, typ här. Dessutom kan man visst vinna något spännande. Dock ska väl tilläggas att jag inte är den som är ute i svängen direkt och därmed föds inte många tillfällen för kondomanvändare. Men visst är det någon som är sugen på att skapa en spännande story före sista augusti så.. Hör av dig?

Får det lov att vara en banan, Roland?

Den har stört mig en smula sedan jag först hittade och läste den igår. Artikeln handlar om babianers beteende och huruvida de tycks kunna umgås över könsgränserna utan att ha sex. Nu när jag dessutom sovit på saken inser jag vad det är som faktiskt stör mig.

Det är inte rönen i sig, det är inte så mycket det att forskningsresultatet faktiskt kan ifrågasättas, utan det är mest av allt Roland Johanssons ståndpunkt i det hela. I synnerhet med formuleringar som "ännu mer överraskande var att den andra hälften av ungarna hade andra fäder än mammornas manliga vänner." och sedan lägger fram att han finner det underligt att hanarna ändå engagerar sig i umgänget både med barnen och honorna. Varför är det så överraskande? Det skulle väl aldrig förekomma bland människor kan tänkas? Ja just det, män, hanar, kalla-de-vad-du-vill kan omöjligt tänkas göra något så osjälviskt!

Det jag tycker tydligt framgår är att han inte anser att vare sig män (eller babianhanar) har något att vinna på sociala relationer med kvinnor (eller i det senare fallet babianhonor) OM det inte leder till att de får ha sex!

Så om vi lämnar babianerna åt sidan en stund kan vi istället konstatera att den här sortens attityd snarare befäster gamla fördomar än främjar strävan mot jämställdhet. Vad det dessutom gör är att det plattar till och tillintetgör möjligheterna att skapa kontakt för den skaran män som faktiskt uppskattar och klarar av att ha sociala relationer med kvinnor utan att för den sakens skull först och främsta sträva efter få sig ett skjut.

Å andra sidan så vet jag ju inte hur män tänker. Det kanske är så att alla män i världen oavsett vad de påstår, enbart tänker på sex. Det kanske är så att allt i fråga om sociala kontakter med kvinnor som inte leder ner i sänghalmen anses vara slöseri med tid och resurser. De kanske ser det som att de inte "vinner något" på den sortens relationer.

Dock har jag väldigt svårt att tro det, mest utifrån det jag upplevt hos många av de män jag mött i olika sociala sammanhang. De är snarare frusterade över att bli dragna längs samma dike som sina mindre socialt kompetenta bröder. Att kunna uppskatta vinsterna av en social tillvaro på en civiliserad nivå är inte så mycket kvinnligt som det kan anses generellt mänskligt.

Så det kanske är så enkelt att Roland Johansson tillhör den där andra kategorin män, de där som gör sig bäst i diket. De som jag så hänsynsfullt tillägnat ett brev tidigare. Hans kommentar "Honorna har stora fördelar av sådana relationer. Men det är ett mysterium vad hannarna vinner på dem." talar sitt tydliga språk, åtminstone för mig. Det ter sig inte bättre än att babianer har förmågan att vara mer civiliserade än Roland Johansson, men det kanske inte säger så mycket å andra sidan.

Däremot vet jag precis vem jag skulle ge bananer till om tillfälle bjöds.

Komma rätt, komma fel och komma av sig.

Mina kommateringar är under all kritik. Jag vet. Gotlandsfärjan är aningens kyligare än jag trott. Internet är lika svårfångat som en vattendroppe i Sahara. Det finns lite ibland men bara som en antydan om något man vill ha mer av. Istället smygläser jag lite över axeln på mannen som sitter snett framför mig här i salongen. Kitty Jutbring skriver att Sommarens engångsligg har tappat sin charm. Jag har inte läst artikeln så jag vet egentligen inte vad den handlar om, men titeln räckte för att få snurr på en tanke. Mannen har dessutom bläddrat vidare till någon som glöder och berör.

Jag vågar påstå att konceptet engångsligg (oavsett årstid) egentligen aldrig har haft någon charm, kommer troligtvis inte att få det någon gång framöver heller. Visst, tanken på att möta någon för en kväll, någon timme, en kvart, energierna sprakar, båda vill, båda vet och allt är så där magiskt häftigt eftersom båda vet exakt vad den andre går igång på osv. Som en fantasi fungerar det hur bra som helst, kan vara riktigt spännande. Men just som en FANTASI! Många skulle säkert medge att de har fantasier som de eggas av men för den sakens skull inte vill förverkliga. Så låt den vara en fantasi, använd den som det redskap det är och njut av tanken. Sen när man fantiserat sig alldeles varm och flåsig, svetten rinner och hormonerna spritter åt alla håll, då är det dags att vakna. Dags att inse att det inte är realistiskt.

Visst, det kan säkert hända ändå, med lite tur så råkar den andre trycka på exakt rätt knappar. Alternativt har man kåtat upp sig själv så till den grad att det inte spelar någon roll vad för knappar man trycker på, allt fungerar! Så innan jag tappar bort poängen ska jag fortsätta vidare till dit jag var på väg - engångskontakter kan man både ha och mista, och för att inte utsätta sig själv för ännu mer risker av ren dumdristighet är det bättre att mista. Att istället tillåta sig de där "förbjudna" stunderna med någon man känner väl, någon som faktiskt vet vilka knappar som finns att trycka på, vad som fungerar och vad som är bra att undvika, är å andra sidan något jag verkligen förespråkar. Små stulna stunder i verkligheten, där risken finns att man blir upptäckt (varför inte passa på i hissen på väg upp och i tysthet be en bön att ingen medpassagerare dyker upp på vägen), där det inte är mer än några minuter till det att någon ringer på dörren eller helt enkelt bara där andan faller på. Jag kan inte tänka mig en mer magisk sommar än just en sådan, med någon som känner mig, vet mina tysta signaler, snappar upp minsta lilla vibb, och inte är rädd för att ta sin roll i det tysta spelet.

Så varför händer det inte? Svaret känns enkelt och tråkigt. Det finns inprogrammerat i de flesta att den uttalade tvåsamheten måste bli tråkig vardag, måste tyna bort och förpassas ner i slentrian. Det är så inpräntat i de flesta att ingen ens har en vilja att försöka ändra på det. Visst man kanske inte kan ändra på det egentligen, men visst kan man försöka. Visst kan man gemensamt göra sitt yttersta för att inte släppa taget och låta latmasken ta över. Att också uppmuntra varandras initiativ i leken är minst lika viktigt. Omvärlden suckar säkert och menar att det jag målar upp är en utopi, verkligheten kommer aldrig se ut så för någon. Det må så vara, eller så behöver de bara anstränga sig lite mer. Men så länge jag är själv vill jag ändå tro att det är möjligt, att det är något som faktiskt kommer kunna hända. Att finna någon med en liknande inställning är första steget. Om jag sedan kommer dit och några år efter det måste revidera min verklighetsuppfattning så må det vara hänt. Det kommer säkert ha sin charm det också.

Krävande

Ibland undrar jag om jag kanske inte har lite väl höga krav på min omgivning och då främst på män. Är det så att många av oss kanske kräver lite mer av dem än vi egentligen inser att de klarar av, om vi nu tänker på det en extra gång. Jag har nog aldrig egentligen tyckt mig ha speciellt höga krav på andra. Min ex-sambo fick gärna röka så gott som överallt det där behagade honom, jag krävde aldrig att han skulle sluta. Inte heller krävde jag att han skulle diska varje dag, massera mina fötter eller något annat tråkigt. Visst, ibland bad jag om hans involverande i tråkiga aktiviteter men det är inte riktigt samma sak.

Det finns dock ett och annat som jag tycker man ska kunna kräva av SAMTLIGA män. Mödrar brukar visst försöka lära dem det redan när de är små. Så det här är ett brev, mer av en bedjan (eller se det gärna som ett krav) till alla världens män;

Kära du, man i vilken ålder som helst, oavsett civilstatus, årsinkomst, hudfärg eller annat du kan använda som ursäkt. Vänligen håll dina privata delar i byxorna, och även verbalt för dig själv, när du umgås med människor du inte känner eller som inte uttryckligen bett att få se dem i närbild. Jag är helt övertygad om att även din mamma sa åt dig redan när du var 1,5 år gammal och först hittade din lilla pillesnopp att du inte skulle dra i den ibland folk! Det var alltså inte Ok när du var liten och jag lovar, det har inte blivit mer Ok för att du blivit vuxen och därmed får rösta, köra bil, dricka alkohol och bestämma själv vad du ska ha på dig för kläder. Personligen vet jag tillräckligt om vad du har i byxorna för att vara mer nyfiken på RESTEN av dig ett bra tag framöver. Men när du börjar dina introducerande konversationer med att tala om måtten på din snopp, eller åtminstone hur välutrustad du är, börjar jag tvivla rejält på om du överhuvudtaget har något som ÄR av intresse för någon utöver dig själv. För att ta det här ytterligare ett steg kan jag även konstatera att jag inte behöver få information om varje gång du får ett kåtslag och inte kan tänka med något annat än kuken. (Vi vet redan att de flesta män aldrig tänker med något annat än kuken så kom igen! Överraska mig!! Visa att du använt den ANDRA hjärnan!) Jag behöver inte heller, och vill verkligen inte, få veta hur många gånger du behöver dra i snoppen innan du går och lägger dig för att sova gott. Om du berättar det i hopp om att jag ska bli upphetsad och eventuellt vilja se det så fungerar det dåligt. Eller inte ens dåligt, det fungerar inte alls. Däremot så blir jag mer och mer övertygad om att det inte finns så mycket mer än en snopp. Hade det funnits mer så hade säkert resten av världen redan fått en chans att ta del av det intressanta som är fastvuxet vid den där snoppen, tror inte du också det?

Tänk att för en enda gång i sitt liv hitta en RIKTIG man, med snopp - istället för en kuk med eventuell utväxt. Vilken dröm det skulle va! Men det är nog som jag sa redan från början. Jag har för höga krav helt enkelt.

Diverse tankebollar..

Det blir inget sammanhängande alls här ikväll. Hjärnan verkar inte ha fått rikig kontakt med medvetandecentralen, vet bara inte varför. Kanske behöver sova lite mer, kanske behöver våga leva lite mer eller kanske bara behöver bli osynlig för omvärlden.

Stod ut med ett personalmöte efter stängning ikväll men protesterade högljutt inför det nya kontraktet. Mertid må hända går för sig, men att lite fult försöka skala av 20kr per timme och hoppas att man inte upptäcker det är fulare än jag accepterar. Blir det ingen ordning på det så får de helt enkelt leta upp ny personal och CSN får göra en ny bedömning än en gång.

Imorgon får alla eventuella utflykter göras till fots. SL-kortet hade sin sista dag idag och jag tycker det verkar korkat att köpa ett nytt bara för att ha ett, kan ta det om en knapp vecka när det behövs igen istället. Jag borde nog se till att klippa mig förresten, och antagligen färga håret också. Har fortfarande svårt att lita på frisörer i den här stan, den senaste fick mig att se ut som en mespropp. Snacka om att inte vara det minsta lyhörd för kundens önskemål eller personlighet. Det var iofs 3½ år sen, men en del ränder går aldrig ur.

Det skulle dessutom vara skönt att se lite riktigt folk igen snart, men oddsen att det kommer hända känns obefintlig. Enda gången någon verkar det minsta öppen till att ses är om de doftar en möjlighet till sex i det hela. Jag kan inte låta bli att vara trött på den sortens människor som tänker med kuken. Nog för att sex tar upp den största delen av folkets tankeverksamhet (den som försöker påstå något annat ljuger) men det finns ändå en del andra element som kan vara bra att fokusera på FÖRST! Sån't där som får människor att känna sig omtyckta för vad de är..