alla är lika mycket värda - utom ni där borta!

François-Marie Arouet, som levde sitt liv som författare under stora delar av 1700-talet påstås ha sagt; "Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem." Då vet alla vem jag talar om. Det sägs också att han aldrig sa det utan att Evelyn Beatrice Hall skrev det som en sammanfattning av hans attityd i sitt verk om honom (Voltaires vänner) år 1906.

Jag kom att tänka på citatet idag när jag zappade förbi Mona Sahlins tal från S-kongressen på någon av dumburkens informativa kanaler. Det hon tydligt visade i sitt tal är hur långt ifrån tanken och attityden i citatet partiet Socialdemokraterna faktiskt är.

För mig personligen är citatet (oavsett vem som sagt det) en grundpelare. Acceptansen är viktig. Rättigheten att få välja sina egna åsikter är viktig, hur galna och felriktade de än är. Rätten att få ändra sina åsikter, inte för att andra talar om för en vad man måste/behöver/borde tycka och tänka utan för att man själv vill. Jag behöver inte dela din åsikt, jag behöver inte hålla med om den för fem jävla öre, jag behöver inte ens tycka att den är ok. Men jag måste ändå acceptera att det där är DIN åsikt. Jag behöver inte ens begripa varför du har den, bara acceptera att du har den.

Så när Mona står och talar om att det är fel på moderater oavsett vad de kallar sig och har kallat sig just för att de är moderater går jag i taket. Får man vara så trångsynt när man aspirerar på statsministerjobbet? Jag gillar egentligen inte moderater rent generellt. Jag gillar nog inte politiker rent generellt. Men att höra sånt skit från någon som förespråkar en rörelse som säger sig verka för ALLA människors lika rättigheter utifrån ALLA människors lika värde (jag kan iofs ha fått för mig att det är så och det visar sig att de inte alls verkar för det), gör mig bara förbannat irriterad och plötsligt vänligare inställd till Moderaterna. Kanske är det så att Monas uttalande i den form det var kan klassas som hets mot folkgrupp om vi vrider och vänder på lagtexterna tillräckligt mycket. Pajkastning bland politiker hör hemma på samma skolgård och i samma sandlåda som jag skrev om häromdan.

När Mona dessutom uttalar sig just om alla människors lika rättigheter, lika värden och i samma mening (tror inte ens hon tog ett extra andetag däremellan) aktivt exkluderar, utesluter och skjuter ifrån sig SD och alla de som står bakom SD (just för att de med sin åsikt tycker fel) förlorar hon all trovärdighet inför mig. Med det säger jag inte att jag ställer mig bakom SD och deras idéer. De har bara mitt stöd i sin rätt att få uttrycka sig, precis som alla andra. Dessutom anser jag att de har precis samma människovärde som alla andra. De har precis samma rättigheter, skyldigheter och värde som alla andra människor. Även med de åsikter och den människosyn de nu har, som jag inte begriper mig på för fem öre.

Däremot begriper jag att genom att anse dem ha ett lägre människovärde pga. sina åsikter, att inte anse de ha samma rätt att få synas och väsnas som alla andra pga sin människosyn så ställer jag mig på samma sida av barrikaderna - bland de som inte ser alla människors lika värde, ungefär som Mona.


Är det inte lite roligt hur demokrati inte är så värst demokratiskt egentligen. Utan bara är det när det går enligt vad de största skrävlarna anser att folket ska tycka, för nåde den som inte passar in men bygger sin idé på demokratins villkor.

Wizard's First Rule

People are stupid; given proper motivation, almost anyone will believe almost anything. Because people are stupid, they will believe a lie because they want to believe it's true, or because they are afraid it might be true. People’s heads are full of knowledge, facts, and beliefs, and most of it is false, yet they think it all true. People are stupid; they can only rarely tell the difference between a lie and the truth, and yet they are confident they can, and so are all the easier to fool.

~ Terry Goodkind

Vid den här tiden för ett år sen började jag för första gången närma mig drömmen jag alltid burit med mig. Jag började se horisonten. Jag svävade, hade fjärilar i magen, vågade börja se framåt. Mina drömmar blev mindre diffusa och kontrasterna i mina inre bilder blev allt tydligare. Det var inte vilken dröm som helst. Det var den drömmen. Den där innersta önskan jag burit med mig sedan jag var liten. Den livssituationen som, när jag läser andras upplevelser av deras motsvarighet till den, skulle vagga mig i glädje och lycka genom större delen av mitt liv.

Det var vid den här tiden för året jag var dum i huvudet. Jag anade det, men ville inte riktigt se det. Möjligheten att förverkliga drömmen tedde sig alldeles för påtaglig. Det var fram till i februari jag samlade bevis på min egen ointelligens. Min egen oförmåga att se vad som egentligen fanns. Det som fanns var lögner. Lögner som var väl anpassade till mina innersta önskningar och därmed ledde till att jag lät mig utnyttjas. Det gör ont att se. Det gör ont att veta att jag trots all försiktighet genom åren som gått tillät mig att vara så jävla dum i huvudet.

Det gör ont att släppa taget om drömmen. Samtidigt är det vad jag måste göra. Låta den gå, precis som jag låter människor jag bär i hjärtat gå. Jag har ingen rätt att hålla fast någon eller något. Istället försöker jag lura mig själv att tro att jag verkligen har nya mål. Delvis fungerar det, å andra sidan har jag emellanåt svårt att motivera mig att fortsätta. Kanske för att inget i livet har kunnat mäta sig med känslan den stora drömmen bar med sig. Att sätta upp mål när det mesta ter sig meningslöst är svårt.

Att dessutom vara medveten om hur lätt man kan lura sig själv gör det egentligen bara svårare att lura sig själv. Människor ser det de vill se. Det gör jag också uppenbarligen. Resultatet har blivit att jag inte längre vågar titta. Jag vet inte om jag orkar upptäcka att det jag ser, än en gång, egentligen bara är luft. Lögner färgade av mina drömmar. Jag vet inte hur jag skulle må av att behöva uppleva det igen. Även om jag för stunden tyckte det verkade äkta - tyckte att det såg så verkligt ut.

Kan vi få lite fler sunda förebilder?

Jag vägrar se skiten på TV. En trailer räckte för att jag skulle konstatera att jag inte är vare sig intresserad eller underhållen av den sortens hjärntvättande idioti. Att ens skriva om det är att skjuta sig själv i foten en smula,men med tanke på att det ändå sipprar över i de kanaler av sociala media som jag använder så kan jag inte låta bli. Sen spelar det inte så stor roll om det är sant eller inte, men det finns. Det finns också människor som kommer suga åt sig av det som svampar. Jag vet! Vi går i samma klass, läser samma utbildning.

Just nu är jag irriterad, ledsen, upprörd, gråtfärdig, förbannad, ja allt som inte är positivt. Spånet Anka vill vara en förebild för svenska kvinnor. Tack det var snällt, men du är sisådär 2-300 år försent ute. Såvida du inte menar att vi svenska kvinnor ska leva upp till den (i mitt tycke) lyxprostituerade och hjärndöda kvinnorollen som du, Victoria Silverstedt och uppenbarligen en del andra svenska kvinnor är ambassadörer för ute i världen!

Det kan säkert tyckas att det är lätt för mig att sitta här hemma i trygga lilla Sverige och skriva det jag gör. Visst, jag har ganska dålig koll på just USA. Under en vecka där hann jag bara bli bemött av den sortens fördomar att antal gånger och då är jag inte ens blond - vilket gjorde att min nationalitet ändå ifrågasattes. Men när den väl var fastställd var det inte ont om skamliga förslag och förhoppningar om diverse sexuell akrobatik som jag då SJÄLVKLART skulle gilla och gå med på.

Liknande har det varit under mina levnadsår i Irland. Alltså inte ens utanför Europa, men idén om kåta, blonda, (helst storbystade) svenska Helga finns även närmare och då jag arbetade i multinationella lag var det bara att inse att den bilden verkligen finns. Jag hade ändå tur! Min snabbt adopterade irländska dialekt och mitt inte alls så stereotypt svenska utseende fick människor att se mig som individ och faktiskt lyssna till det jag hade att säga. Behövde jag uppge nationalitet i mer informella sammanhang var det bättre att säga att jag var norsk!

Victoria Silverstedts assistent fick en smärre chock när hon frågade människor i Stockholm vad de tyckte om Viktoria och ständigt blev bemött med stora skämskudden. Själv drog jag en lättnadens suck av att se svenska kvinnors reaktion. Vi vill inte ses på det sättet!

Det finns säkert en kategori även ibland oss om VILL bli sedda på det sättet. Som vill få allt serverat på silverfat, slippa använda hjärnan överhuvudtaget, serva sin man i ryggläge i utbyte mot att slippa lyfta ett finger. Men jag tror inte de är många. Jag tror faktiskt att vi är något fler som insett att livet handlar om något mer än "Flest prylar, dyrast hund, när hen dör vinner!".

Om jag mot all förmodan skulle behöva/vilja ha en svensk kvinna i USA som förebild, vilket jag inte känner mig lockad av, så skulle det vara Malin Åkerman. Men som jag redan sagt, jag lockas inte av det.

Vi har gott om kvinnliga förebilder i Sverige, några av dem nämnde jag redan igår. Kvinnor som inte har fastnat i ett annat sekel. Kvinnor som inte nöjer sig med att vara välspacklade, tomma skal som ingen skulle ta på allvar om de öppnade munnen. Kvinnor som faktiskt förväntar sig att bli behandlade med respekt och tagna på allvar i de situationerna där det krävs. Samtidigt vill jag gärna se fler!

Så kan vi få lite fler sunda, underbara förebilder! Om inte för min skull så för alla de unga kvinnor som än så länge inte vet hur de ska orka.

Vi gör ett litet experiment här nedan;

säg, tog ni mig på allvar nu?

föräldrarkurs vore kanske bättre än samhällets björntjänster

Det kanske är bra att jag inte är förälder ändå. Just för att när jag ser sånna här saker blir jag mer ilsk och irriterad än tycker det är ett bra tillvägagångsätt för att skydda dagens ungdom, eller vilken lam ursäkt det nu är som används. Samma sak gäller frågestunderna i TV4s nyhetsmorgon där föräldrar ringer och frågar om minsta lilla utvecklingsfas de inte känner igen hos sitt barn. Läs en bok om barns utveckling (om du nu inte har någon koll) och använd sunt förnuft för helvete!

I artikeln jag först pekade på skrivs det om oroliga föräldrar, som om det vore synd om dem. Mycket skulle säkert gå att få ordning på tidigt om föräldrar hade någon sund livsinställning som de faktiskt kunde förmedla till sina barn. Vad sägs om "Använd huvudet!"

Men alltså, pratar inte föräldrar med sina barn? Ser de inte att de har en hel del att göra med barnens och ungdomarnas inställning till och värderingar kring i stort sett allt de möter i samhället. Förstår de verkligen inte att det faktiskt därmed inte bara går att skyffla över allt på omgivningen!

Människor som skaffar barn utan att faktiskt inse ansvaret som följer med det skrämmer mig. Visst, samhället kan säkert hjälpa till med mycket men genom den här sortens åtgärder tycker jag samhället faktiskt skickar fel signaler. Jag kan lova dig, samhället valde inte att skaffa dina barn! Det gjorde DU! Ta ditt ansvar!

Det kanske inte vore så dumt med licens för barnavlande ändå. En liten kurs i barns utvecklingsfaser, en del praktiska moment och framförallt ansvarstagande - och därtill direkt sterilisering för de som inte klarar slutprovet!

det är inget förutsättningslöst samhälle vi lever i, även om vi kanske vill tro det..

Jag tycker riktigt illa om när folk förutsätter att det är på ett visst sätt, inte utifrån att de har frågat, undersökt saker och ting eller på något annat sätt samlat kunskap i hur situationen ser ut, men ändå förutsätter utifrån vad de inte har den blekaste aning om.

Det stör mig att någon förutsätter..

.. att bara för att jag inte öppet och detaljrikt redovisat för relationer, umgänge med män, kan presentera en partner och X antal barn, så måste det vara så att jag är ute efter varenda man som går i ett par skor. I vilket sammanhang? Tja, något så enkelt som att tacka ja till att ta en öl i solen med ett sällskap som redan består av minst två deltagare där den ena råkar vara man, antagligen också upptagen sådan. För inte fan kan jag väl som kvinna sitta i solen och uppskatta en öl i sällskap av andra utan vidare baktankar?! Enda gången det är ok, är tydligen om man är gift och därmed har basunerat ut sitt ointresse för vad det nu är som folk tror man primärt är ute efter.

.. att jag antas vara förälder utifrån att jag (på ett uteställe där människor umgås) emellanåt tittar åt en av mina närmsta vänners barnvagn där det sitter en liten och sover. När det sedan rör på sig i vagnen och barnets far, som jag suttit och pratat med en stund, är den som reser sig och går dit medan jag själv ägnar mig åt resterande sällskap anses jag vara en dålig mor. Detta är så klart inget som uttalas men märktes tydligt på den kvinna som surt påtalade att barnet vaknat, vilket var i samma ögonblick som faderskapet reagerade och tog hand om situationen. Tydligen är detta tillräcklig grund för att försöka stirra sönder mig med arga leken resten av kvällen. Bara att hon står där i en dryg timme och skickar onda blickar åt mitt håll (nästan så att man kan höra de helvetesramsor hon tänker) får mig att tycka riktigt illa om folk som förutsätter och dömer utifrån det de int har en aning om.

.. att mina medmänniskor förutsätter att jag som boende i huvudstaden har ett SL-kort i jackfickan 24-7 och därmed kan hoppa på/av vilken buss eller vilket transportmedel som helst för att vi "inte orkar gå" hela den där vägen, som oftast inte är mer än 3 kvarter. Jag åker sällan kollektivt, jag rör mig sällan längre än dit fötterna bär mig, vilket ändå kan vara en ganska bra bit.

.. att bara för att jag uttrycker en önskan om att umgås, så innebär det automatiskt (iaf för den som lyssnar) att det handlar om en intim, fysisk aktivitet. Bara för att jag inte talar högt om vem jag visar mig naken för, när eller under vilka överenskommelser så innebär det faktiskt inte att det inte händer. Att jag sedan faktiskt vill umgås med människor jag tycker är intressanta att PRATA med, och ägna tid åt i former som innebär allt annat än det som förutsätts av omvärlden verkar vara något som inte uppfattas. Tydligen kan man inte göra så utan att, som redan förutsatts i första läget, ha en inrutad väl utannonserad relation som ger signalen av ett egentligt ointresse för andra människor, åtminstone på det sättet som utgör ett hot. Hot för vad vet jag inte riktigt, men det finns väl de som förutsätter att jag faktiskt är så begränsande och vet allt sånt.

Det som ändå stör mig mest är att det jag upplever, det jag märker av att andra förutsätter om mig utan att ha den blekaste aning, utan ens visa det minsta intresse i att ta reda på grundfakta men gärna förutsätter och dömer leder till något jag inte uppskattar det minsta.

Det leder till att JAG förutsätter att människor omkring mig är fullkomliga IDIOTER och det är något jag verkligen inte vill förutsätta.

Vad kostade din självkänsla?

Så sitter jag här och bläddrar på bokus och adlibris för att hitta de vettigaste priserna på i vart fall delar av den litteratur jag behöver i höst. Programmet börjar på måndag och det kan väl vara trevligt om böckerna åtminstone är på väg när det drar igång på allvar. Samtidigt känns det sådär att slänga mer studiemedel på litteratur än vad som känns nödvändigt.

Vid sidan om den långa listan över kurslitteratur intalar jag mig att någon pocket med lättare läsning kan vara skönt att ha som paus från studierna (inte så att jag har en stad full av människor som skriker efter att få umgås med mig ändå) och efter en stunds bläddrande från en pocket till en annan har jag lyckats snöa in mig på en uppsjö av böcker om självkänsla.

Mia Törnbloms titlar Självkänsla nu! och Mera självkänsla skriker ikapp med andra alster som Självkänsla på djupet : en terapi för att reparera negativa självbilder av Marta Cullberg Weston, Bygg upp din självkänsla av Karen Katafiasz, Självkänsla för prinsar och prinsessor av Gunnar Fjällskog och Se mig: om självkänsla och jakten på bekräftelse av Emma Pihl. I högen finns också möjligheten till CD och arbetsbok under banderollen SJÄLVKÄNSLA : Till dig som vill känna dig mer värdefull, konceptet kostar bara 340 spänn. 340 spänn för självkänsla? Jo men det kan det väl vara värt. Tanken på att någon ens skulle tro att det är så enkelt får mig att rysa.

Jag pustar ut och finner en inre ro samtidigt som jag känner ironins ljuva slag i magen när jag till sist hittar Petra Medes Mer självkänsla än du kan hantera! i den redan för långa listan av "facit för trasiga människor". Det är skönt med parodier. Jag har förvisso inte läst den men det är skönt att inte behöva vara ensam om tanken "Va fan! Tror du verkligen en jävla bok ska fixa allt och ge dig självkänsla? Om den verkligen GÖR det är du dummare än tåget!"

Jag väljer istället att ta ett något mer medvetet beslut, det var lättsmält underhållning jag var ute efter, inte en snabbkurs i självbedrägeri. Kleopatras kam dyker ner i kundvagnen innan jag avslutar min beställning. Jag minns att jag tyckte om Caipirinha med döden så Maria Ernestam får helt enkelt en ny chans att imponera på mig.

Självkänslan? Vilken dag som helst nu..

ett litet snitt ur verkligheten

(och en orsak till att ensamheten ändå är så lätt att välja, tack och lov är den tiden förbi)

han ringer.

- Hej, det var XXXX. Vad gör du?

- Hej du. M kom precis så jag ska ta bilen och åka till IKEA.

kort tystnad, (mina närmaste är inte heteronormativa och det vet han om, alltså dömer han även mig efter samma fördomsfulla form han lever i)

- Ska någon av dom där karlarna med eller ska hon med?

- M lämnade av maken vid Heron City på vägen hit och hon ska iväg på en inbokad fika så det är JAG som ska åka till IKEA och handla det där klädskåpet. Det har jag redan talat om!

- Mmm, jag satt in pengar åt dig, och så satt jag in så att du kan få det hemkört sådär som vi gjorde sist. Så du inte behöver ta med nån av hennes karlar.

jag svär inombords, både över hans uppenbara markering av att äga mig, köpa mina möbler som jag redan budgeterat för på egen hand, och därtill kontrollera vem jag överhuvudtaget umgås och samtalar med..

- Förresten hon är där sa du, får jag prata med henne! Jag vill säga Hej!

- Skulle inte tro det. Så länge jag inte sett skymten av vare sig dina bekantskaper eller ditt hem så finns det ingen anledning för dig att ha någon direkt kontakt med mina vänner. Hur som helst så tänkte jag åka nu.

- Men, du fixar väl hemkörning där borta.

- Nej, jag tänkte lasta in det i bilen. Det är ju därför jag tar det NU, för att jag har TILLGÅNG till en bil där det får PLATS, så..

- Hur ska du få upp det i lägenheten då! Du tar väl med nån av dom där jävla kar..

- Men för helvete! Jag kan knuffa kartonghelvetet från vagnen IN i bagaget, samma höjd!, och när jag kommer hit kan det ligga i bilen till hon kommer tillbaka och sen kan vi HJÄLPAS ÅT och bära upp skiten! Nu tänkte jag faktiskt ÅKA!

- Ja, men gör som jag har sagt nu! Jag älskar dig! Puss

(ytterligare en sån där maktmissbrukarkommentar, älskar - vet han överhuvudtaget vad det innebär)

- Mmm, puss.

jag lägger på, byter några lugnande ord med M, kramar om henne innan hon beger sig iväg på sin inbokade fika. Sedan packar jag in mig och hennes andra man i bilen och vi rör oss mot IKEA och en underbar dag tillsammans.

Det kan vara bra att minnas idioter

Ett litet utdrag ur verkligheten som den ser ut idag, åtminstone över nätet i min tillvaro. Klantarsle är ett påhittat namn från min sida medans bakomvarande varelse är i högsta grad verklig och någon undertecknad för ett par år sedan valde att sluta ha kontakt med efter ohemult grova förolämpningar enbart baserade på att han inte fick sin vilja igenom. Idag verkar han ha vaknat till liv igen, nytt nick, samma gamla bilder och lika smart som då.

13.50 2009-07-20 skrev Klantarsle:

hej du. :P

14.09 2009-07-20 skrev undertecknad:

nytt nick ser jag.

14.10 2009-07-20 skrev Klantarsle:

japp. du har lite nya kort med ser jag. :P

14.15 2009-07-20 skrev undertecknad:

Mmm jag har dessutom ett bra minne.

14.17 2009-07-20 skrev Klantarsle:

jao det är oki. Är ju lät att komma ihåg en norrlänning på 2m iof. :)

kom ihåg vi pratade en del om att ses men blev aldrig nåt. kom du ihåg varför?

14.18 2009-07-20 skrev undertecknad:

Ja jag minns varför. Dina förolämpningar över min försiktighet var så grova att jag till sist inte ansåg det vara värt besväret..

14.20 2009-07-20 skrev Klantarsle:

ahh just. nej velande är något jag tycker är jobbigt.

14.23 2009-07-20 skrev undertecknad:

Det var inte fråga om velande, det var fråga om försiktigthet och verkar sen dess ha varit ett bra val.

Ha det gott!

14.24 2009-07-20 skrev Klantarsle:

mm träffat en hel del utan problem så det var nog inte ett så bra val ändå.

14.32 2009-07-20 skrev undertecknad:

Det kanske beror på att de sluppit höra dig jämföra dem med sensationen av att slicka rent toasitsen på en skabbig krog innan ni överhuvudtaget har träffats.

-- konstpaus --

14.39 2009-07-20 skrev Klantarsle:
Nä då förstår jag. Det var onödigt sagt

14.40 2009-07-20 skrev Klantarsle:

jaja ska låta dig va. ha de.

Ibland undrar jag om det bara är jag som råkar ut för den här sortens pellejönsar på nätet eller om andra också gör det. Samtidigt är jag tacksam över mitt oförklarligt goda minne som gör att jag känner igen och kommer ihåg deras tidigare oförskämdheter.

Idioter!!!

Nog för att det var lite trevligt med en skattesänkning, tyckte säkert många, själv kan jag inte direkt påstå att jag har märkt av den alls. Däremot har jag märkt desto mer av följdåtgärderna i samband med den, ökade kostnade/utgifter för privatpersoner till bl.a. a-kassa så nu när jag ser följande artikel kan jag inte bli annat än förbannad. Än mer förbannad kommer jag bli om skiten dessutom klubbas igenom. De kunde lika gärna ha struntat i skattesänkningen i första läget istället.

Ingenting på nätet är på riktigt!

Jag behöver vakna fick jag höra. Kanske är det så. Eller så är det så att jag än en gång konstaterade att det första påståendet inte stämmer. Idioter finns det gott om på nätet och de är uppenbarligen på riktigt också. Människor som manipulerar människor har jag väldigt svårt för, fortfarande. Det är nog inget jag någonsin vill ta med en klackspark å andra sidan så det känns hyfsat bra att ha svårt för just den gruppen idioter.

Det gör bara lite extra ont att när jag för en gång skull valt att inte misstänka och såga längs fotknölarna, utan istället tro gott om någon eller några, så visar det sig vara just den typen av idioter. Klart jag blir ledsen som fan i det läget. Det hade väl du också blivit, eller? Sån't ska man säkert inte heller nämna så här eftersom det här inte heller kan vara på riktigt (det är ju på nätet, eller hur...) men jag blev riktigt ledsen, lite arg, mest frustrerad, nästan så att man känner sig utnyttjad och en del smutsig också. Man kanske kan gråta bort det helt och hållet? Räcker det med en helg tro..

Men visst, uppvaknanden är bra. Att återgå till att surt betrakta omvärlden och vara fullt medveten om att det varken finns snälla, seriösa eller vettiga människor där ute känns som mumma för... Jag vet inte ens vad. Jag står inte ens ut med mig själv i en så negativ atmosfär men varför inte göra det bästa av det. Nästa gång någon frågar efter ett nummer så kan han få ett "Far åt helvete!" tillbaka och den som vågar sig på att komma fram och kalla mig vacker kan få lomma vidare med ett blått öga. Varför stanna vid att gå runt och tro världen om ont när man kan ta det ett steg längre och slå tillbaka.

Den där 'mjuka' damen som var ute igårkväll, kramade om sina vänner och blev alldeles gråtmild över att ha en 1½ år gammal pojke i knät som bara satt där och trivdes, är lika bra att utrota. Finns väl ingen som vill ha henne ändå. Hon är säkert inte på rikigt.