same cow, different milk?

Häromdagen när jag hällde upp mjölk i kaffet konstaterade jag att paketet inte riktigt såg ut som det brukar. Trycket "ekologisk" hade smugit sig in där utan att jag hade märkt det. Med det konstaterade jag att jag helt enkelt fått betala ett par kronor extra för precis samma sak som jag normalt köper och häller i kaffet. Butikspersonalen måste helt enkelt ha förväxlat vagnarna i kyldisken, jag hämtar alltid min mjölk på samma ställe.

Finns säkert de som alltid handlar ekologisk mjölk och på så vis sponsrar mjölkproducenterna med några extra kronor för att de ska kunna utföra sitt arbete på ett mer miljöanpassat vis. Jag tycker det är bra. Det finns säkert de som har lust att skälla på mig för att jag i nuläget inte aktivt gör det. Någon dag när jag jobbar igen, får lite mer pengar än det CSN skjuter in för att åtminstone räkningarna ska bli betalda, då kan jag också vara med och sponsra lite till. Garanterat blir det så.

Inte för att jag tror att jag får en mjölk ur de paketen som är mer ekologiskt framtagen än den jag redan dricker, men ändå några kronor till så att fler bönder kan göra sitt jobb på ett bättre sätt. För inte tror ni väl att det är så? Att den mjölken kommer från ekologiska gårdar och transporteras separat från Arlas vanliga mellanmjölk.

Jag tror inte (på) det.

Det finns verkligen inget som talar för att det verkligen är så. Att det inte är mjölk från samma tunnor i paketen oavsett vad det står på dem. Visst, de säger det och skriver så men vad vet vi egentligen utöver det som påstås?

Ingenting.

Inte så länge mjölken inte skiljer sig det minsta i vare sig smak eller utseende. Var är min garanti för att det är som de säger? Jag tror snarare att allt kommer från samma glada mjölktunnor. Ingen uppdelning efter kor, gårdar eller annat där inte, åtminstone ifråga om ekologisk eller inte ekologisk. (Skulle det vara som de skriver med separata transporter och annat så är det ytterligare något att ifrågasätta ur miljösynpunkt.) Sedan hälls det upp i de där fina tetrorna som vi plockar åt oss av i affären och först där sker den faktiska uppdelningen. Inte utifrån vad som är i paketet utan utifrån vad som står på det. Det är bara det där extra tryckta ordet "ekologisk" som kostar lite mer.

Det där med att erbjuda ekologiska alternativ är ju lite spännande i sig. Varför man inte istället verkat för att göra de alternativ som redan finns mer ekologiska begriper jag inte. Men det är fundering för ett annat inlägg, en annan gång.

lite reklam för mindre reklam

"Att göra reklam för reklamfritt måste vara ungefär detsamma som att vattna gräsmattan när det regnar."

Ungefär så uttryckte jag mig på twitter i morse som svar på Morris tweet om Reklamfritt.se. Så som twitter trots allt är och fungerar ledde det ena till det fjärde och jag fick även kontakt med Jonathan Sulo som propsade på att jag åtminstone tog en titt på sidan.

Titt utfördes och tankarna sparkade igång här. Jag minns när jag flyttade in i den här lägenheten 2003. Direktreklamsfloden var obarmhärtig och samtidigt obegriplig. Utan att överdriva bar jag varje månad ut en flyttkartong med reklam till det lilla huset på bakgården där vi har vår sopsortering. Det tog ungefär tre månader innan jag tröttnade. För så enkelt är det. På 37 kvadratmeter vill man inte bli matad med en flyttkartong onödig bråte varje månad. På min dåvarande arbetsplats trollade jag fram en enkel "Ingen reklam, tack!"-lapp med klistrig baksida och satte på dörren.

Efter det har jag inte behövt bära ut mer än en pappkasse eller två varje månad, vilket då också inkluderar stadsdelens gratistidningar. Men fortfarande finns en hel del onödigt som forsar in i brevinkastet. Adresserad reklam. Jag handlar garanterat inte mer för att ett företag jag handlat av överöser mitt hallgolv med papper jag kan halka på. Den sortens aktivt bidragande till risk för akut ohälsa gör mig inte till en bättre kund, jag lovar.

Reklamfritt.se fick just en ny medlem och jag hoppas på att även i framtiden slippa rapportera om benbrott, skallskador eller liknande (p.g.a. reklam) från en sjukhussäng nära dig .Så endera är jag ytterst lättpåverkad eller så handlar det här om att det är en bra idé. Lättpåverkad är jag inte, hade jag varit det hade jag sett ut som något plastigt passande i en Lóreal-reklam ätandes Viktväktarmåltider och ständigt flåsande på SATS. Snarare är det så att jag tycker idéen är bra. Fungerar den inte kommer ni få veta det, men fungerar den kommer mitt liv bli ytterligare ett snäpp sådär bekvämt som jag vill att det ska vara. Säkerligen får ni veta det då också. Nästa steg blir att se till att fler av de räkningar (som efter det här borde vara det enda som ramlar in) blir i formatet e-faktura. Efter det kan jag skruva igen brevinkastet.

vems bananer äter du?

Medvetenheten hos människor ökar, det är jag helt övertygad om. Speciellt med de senaste årens tryck på miljöfrågor och liknande både i politiken och många gånger i media. Kanske är det också så att min egen stigande ålder gör att jag uppmärksammar mer och därför ser av en större medvetenhet. Något att fundera på en annan gång.

Samtidigt är jag lite nyfiken på HUR människor är medvetna.Vilka parametrar är det som egentligen tas med i det aktiva valet en människa gör vid t.ex. matinköp, transportval och liknande. Själv går jag i stort sett överallt, har ingen egen bil, borde kanske skaffa en cykel och använder de kollektiva transportmedel som finns när det behövs. När det gäller mat är jag givetvis styrd av min ekonomiska situation, vilket jag tror många andra också är. Men trots det försöker jag ändå göra aktiva val när jag handlar mat.

Ett val som kommer bli betydligt lättare i fortsättningen är att helt enkelt INTE köpa bananer. Ovanpå det är det känns det som att det är läge att välja bort Dole. Jag tror i och för sig inte att jag köper så mycket av Doles produkter i dagsläget men det skadar inte att titta en extra gång på vad jag nu håller i för att vara säker. MAX har valt bort, så plus i kanten för snabbmatskedjan. Inte så att jag äter hos er, eller någon annan snabbmatskedja, särdeles ofta men i fortsättningen ska ni få lite förtur de gånger det händer.

Vill jag egentligen ha något sagt med det här? Visst, Dole struntar säkert i om jag inte köper deras bananer. Poängen är väl att om INGEN gör det så måste de till slut bry sig. Visst kan man vända på det och mena att man inte ger arbetarna på andra sidan världen bättre förhållanden genom att bojkotta, men att välja bort behöver för mig få handla om att inte stödja det jag tycker är fel. Finns det alternativ där människor behandlas väl, även om det kostar oss generellt sett rika knösar till västerlänningar några kronor mer, så väljer jag hellre det och hoppas att det valet ger fler möjligheter för arbetare där borta att få en plats hos det företaget.

Men det där tar en hel avhandling att nysta ut så istället ska jag nu fokusera på en lunch bestående till störst del av gotlandsodlade rödbetor.

gilla läget!

Igår skrev jag en tweet som löd

Som singel är det ju bara att konstatera att jag drömmer om att möta någon som står ut med mig lite mer än vad folk gör normalt.

och även om en del reaktioner på det inte var helt logiska så fanns det ändå några som förstod vad jag faktiskt menade. Poängen är egentligen inte ens svår, det handlar om att accepteras i sin nuvarande form. Att inte utsättas för tvång om förändring av utseende, åsikter, värderingar osv. Att inte tvingas bli någon annan. Det är en av mina grundbultar, att inte tvingas in i någon form av förändring för att tillfredställa någon annan.

Förändringar kommer trots allt ändå alltid att ske. Men för mig är det viktigt att om jag finns i en situation där jag inte trivs så måste jag ändra mig eller ta mig ur den. Jag kan inte tvinga någon annan att ändra sig för att anpassas till mig. Jag kan inte tvinga! Jag kan möjligen servera tankar, frågor, reflektioner, ge någon annan lite mer att fundera kring. Men jag kan inte bestämma att någon annan ska ändra sina åsikter. Jag kan inte tvinga.

Det är verkligen inte min sak att bestämma vad andra ska tycka och tänka, lika lite som det är andras sak att bestämma vilka av mina åsikter som är rätt och fel. Mina åsikter är just det, MINA! Den enda som har rätt att ändra dem är jag. Du behöver inte dela dem, du behöver inte ens gilla dem. Men gilla läget!

Kan vi få lite fler sunda förebilder?

Jag vägrar se skiten på TV. En trailer räckte för att jag skulle konstatera att jag inte är vare sig intresserad eller underhållen av den sortens hjärntvättande idioti. Att ens skriva om det är att skjuta sig själv i foten en smula,men med tanke på att det ändå sipprar över i de kanaler av sociala media som jag använder så kan jag inte låta bli. Sen spelar det inte så stor roll om det är sant eller inte, men det finns. Det finns också människor som kommer suga åt sig av det som svampar. Jag vet! Vi går i samma klass, läser samma utbildning.

Just nu är jag irriterad, ledsen, upprörd, gråtfärdig, förbannad, ja allt som inte är positivt. Spånet Anka vill vara en förebild för svenska kvinnor. Tack det var snällt, men du är sisådär 2-300 år försent ute. Såvida du inte menar att vi svenska kvinnor ska leva upp till den (i mitt tycke) lyxprostituerade och hjärndöda kvinnorollen som du, Victoria Silverstedt och uppenbarligen en del andra svenska kvinnor är ambassadörer för ute i världen!

Det kan säkert tyckas att det är lätt för mig att sitta här hemma i trygga lilla Sverige och skriva det jag gör. Visst, jag har ganska dålig koll på just USA. Under en vecka där hann jag bara bli bemött av den sortens fördomar att antal gånger och då är jag inte ens blond - vilket gjorde att min nationalitet ändå ifrågasattes. Men när den väl var fastställd var det inte ont om skamliga förslag och förhoppningar om diverse sexuell akrobatik som jag då SJÄLVKLART skulle gilla och gå med på.

Liknande har det varit under mina levnadsår i Irland. Alltså inte ens utanför Europa, men idén om kåta, blonda, (helst storbystade) svenska Helga finns även närmare och då jag arbetade i multinationella lag var det bara att inse att den bilden verkligen finns. Jag hade ändå tur! Min snabbt adopterade irländska dialekt och mitt inte alls så stereotypt svenska utseende fick människor att se mig som individ och faktiskt lyssna till det jag hade att säga. Behövde jag uppge nationalitet i mer informella sammanhang var det bättre att säga att jag var norsk!

Victoria Silverstedts assistent fick en smärre chock när hon frågade människor i Stockholm vad de tyckte om Viktoria och ständigt blev bemött med stora skämskudden. Själv drog jag en lättnadens suck av att se svenska kvinnors reaktion. Vi vill inte ses på det sättet!

Det finns säkert en kategori även ibland oss om VILL bli sedda på det sättet. Som vill få allt serverat på silverfat, slippa använda hjärnan överhuvudtaget, serva sin man i ryggläge i utbyte mot att slippa lyfta ett finger. Men jag tror inte de är många. Jag tror faktiskt att vi är något fler som insett att livet handlar om något mer än "Flest prylar, dyrast hund, när hen dör vinner!".

Om jag mot all förmodan skulle behöva/vilja ha en svensk kvinna i USA som förebild, vilket jag inte känner mig lockad av, så skulle det vara Malin Åkerman. Men som jag redan sagt, jag lockas inte av det.

Vi har gott om kvinnliga förebilder i Sverige, några av dem nämnde jag redan igår. Kvinnor som inte har fastnat i ett annat sekel. Kvinnor som inte nöjer sig med att vara välspacklade, tomma skal som ingen skulle ta på allvar om de öppnade munnen. Kvinnor som faktiskt förväntar sig att bli behandlade med respekt och tagna på allvar i de situationerna där det krävs. Samtidigt vill jag gärna se fler!

Så kan vi få lite fler sunda, underbara förebilder! Om inte för min skull så för alla de unga kvinnor som än så länge inte vet hur de ska orka.

Vi gör ett litet experiment här nedan;

säg, tog ni mig på allvar nu?

föräldrarkurs vore kanske bättre än samhällets björntjänster

Det kanske är bra att jag inte är förälder ändå. Just för att när jag ser sånna här saker blir jag mer ilsk och irriterad än tycker det är ett bra tillvägagångsätt för att skydda dagens ungdom, eller vilken lam ursäkt det nu är som används. Samma sak gäller frågestunderna i TV4s nyhetsmorgon där föräldrar ringer och frågar om minsta lilla utvecklingsfas de inte känner igen hos sitt barn. Läs en bok om barns utveckling (om du nu inte har någon koll) och använd sunt förnuft för helvete!

I artikeln jag först pekade på skrivs det om oroliga föräldrar, som om det vore synd om dem. Mycket skulle säkert gå att få ordning på tidigt om föräldrar hade någon sund livsinställning som de faktiskt kunde förmedla till sina barn. Vad sägs om "Använd huvudet!"

Men alltså, pratar inte föräldrar med sina barn? Ser de inte att de har en hel del att göra med barnens och ungdomarnas inställning till och värderingar kring i stort sett allt de möter i samhället. Förstår de verkligen inte att det faktiskt därmed inte bara går att skyffla över allt på omgivningen!

Människor som skaffar barn utan att faktiskt inse ansvaret som följer med det skrämmer mig. Visst, samhället kan säkert hjälpa till med mycket men genom den här sortens åtgärder tycker jag samhället faktiskt skickar fel signaler. Jag kan lova dig, samhället valde inte att skaffa dina barn! Det gjorde DU! Ta ditt ansvar!

Det kanske inte vore så dumt med licens för barnavlande ändå. En liten kurs i barns utvecklingsfaser, en del praktiska moment och framförallt ansvarstagande - och därtill direkt sterilisering för de som inte klarar slutprovet!

Mer pengar till Childhood

Uppdrag barn 2.0 är ute och man kan läsa sig till att upp till 200'000:- kommer Vattenfall att skänka till World Childhood Foundation. Vaddå upp till? Snålänningsmentaliteten känns uppenbar.

Att de sedan bakat in det i ett skal av fluffig kampanjmentalitet där vi som rör oss runt på nätet påverkar exakt hur mycket det blir är väl något jag egentligen rynkar på näsan åt. Det verkar vara ett milt sätt att lägga ifrån sig ansvaret och möjligen slippa donera så mycket som man sagt sig vara beredd att göra.

Jag tycker inte vi ska låta det bli så, att de donerar mindre än det. Visst måste vi göra något aktivt av det och visst innebär det, som Kjellberg säger här, lite reklam för vattenfall. Men för egen del tänker jag ändå inte byta till Vattenfall i samband med det här, samtidigt som jag verkligen tycker det är viktigt att WCF får så mycket stöd det bara går.

Så jag säger bara; Häng på!

Med många små medel kan vi se till att donationen inte blir mindre än 200'000:-

Vad kostade din självkänsla?

Så sitter jag här och bläddrar på bokus och adlibris för att hitta de vettigaste priserna på i vart fall delar av den litteratur jag behöver i höst. Programmet börjar på måndag och det kan väl vara trevligt om böckerna åtminstone är på väg när det drar igång på allvar. Samtidigt känns det sådär att slänga mer studiemedel på litteratur än vad som känns nödvändigt.

Vid sidan om den långa listan över kurslitteratur intalar jag mig att någon pocket med lättare läsning kan vara skönt att ha som paus från studierna (inte så att jag har en stad full av människor som skriker efter att få umgås med mig ändå) och efter en stunds bläddrande från en pocket till en annan har jag lyckats snöa in mig på en uppsjö av böcker om självkänsla.

Mia Törnbloms titlar Självkänsla nu! och Mera självkänsla skriker ikapp med andra alster som Självkänsla på djupet : en terapi för att reparera negativa självbilder av Marta Cullberg Weston, Bygg upp din självkänsla av Karen Katafiasz, Självkänsla för prinsar och prinsessor av Gunnar Fjällskog och Se mig: om självkänsla och jakten på bekräftelse av Emma Pihl. I högen finns också möjligheten till CD och arbetsbok under banderollen SJÄLVKÄNSLA : Till dig som vill känna dig mer värdefull, konceptet kostar bara 340 spänn. 340 spänn för självkänsla? Jo men det kan det väl vara värt. Tanken på att någon ens skulle tro att det är så enkelt får mig att rysa.

Jag pustar ut och finner en inre ro samtidigt som jag känner ironins ljuva slag i magen när jag till sist hittar Petra Medes Mer självkänsla än du kan hantera! i den redan för långa listan av "facit för trasiga människor". Det är skönt med parodier. Jag har förvisso inte läst den men det är skönt att inte behöva vara ensam om tanken "Va fan! Tror du verkligen en jävla bok ska fixa allt och ge dig självkänsla? Om den verkligen GÖR det är du dummare än tåget!"

Jag väljer istället att ta ett något mer medvetet beslut, det var lättsmält underhållning jag var ute efter, inte en snabbkurs i självbedrägeri. Kleopatras kam dyker ner i kundvagnen innan jag avslutar min beställning. Jag minns att jag tyckte om Caipirinha med döden så Maria Ernestam får helt enkelt en ny chans att imponera på mig.

Självkänslan? Vilken dag som helst nu..

Någon dag ska jag starta en egen sekt..

Jag ville egentligen skriva om sociala media, men orden vill sig inte riktigt. Formuleringarna sätter sig inte där jag vill och istället surfas det på nyhetssidor. När jag springer förbi "Scientologer ljuger" undrar jag lite för mig själv varför det på något vis är en nyhet. De är väl som vilken annan sekt som helst och fångar upp människor som är lätta att manipulera?

Året var 1997, jag var 18 och Au Pair i Dun Laoghaire, då de försökte fånga upp mig. På min lediga dag hade jag tagit bussen in till Dublin och strosade runt där, tittade lite i butiker, fikade någonstans, bara söp in atmosfären och uppmärksammade vad som fanns i min omgivning. På Abbey Street, möttes jag av en ganska ung man som frågade om jag hade en stund över, om han fick störa mig en smula. Leenden växlades och istället för att skyndsamt rusa vidare valde jag att lyssna på vad han hade att säga.

Det visade sig att han inte hade så mycket att säga just där och då, men jag erbjöds svara på några frågor för att få en profil över min personlighet presenterad för mig. "Några frågor" visade sig vara närmare 200 frågor med olika nivåer av stämmer/stämmer inte som svarsalternativ om jag minns rätt, det tog en dryg timme att svara på. Efteråt en stunds analys av svaren satte han sig med mig och talade om hur jag mådde, hur jag upplevde mig själv och hur jag uppfattade att min omgivning upplevde mig. Visade ett fint diagram med kurvor som förklarade det han just berättat. (Självklart fanns det en bottennotering där i resultaten, något att påverka, trycka lite extra på och manipulera utifrån.)

Detta fortsatte sedan med en uppmålad drömbild över hur jag skulle kunna ha det istället, hur jag skulle kunna må bättre, trivas med livet betydligt bättre, få vackrare hy, tjäna stora pengar, bo i drömvillan med den perfekta familjen, ja listan var oändlig.

Efter alla vackra visioner presenterades jag för en 20 minuter lång hjärntvättarfilm med bland annat Jon Travolta, Tom Cruise och en hel del fler höjdare som talade varmt om Scientologerna. Under 98% av filmen satt jag och funderade på om någon skulle upptäcka om jag smet ut därifrån, kände mig nästan en smula tillfångatagen. Avslutningsvis följde också en uppmaning att köpa deras bok "Dianetics", vilket jag inte gjorde. Au Pair och lägga 7 pund på en bok var inte riktigt vad som föreföll sig logiskt för mig där och då. Tydligen var jag inte ens lättpåverkad i den åldern. När jag sedan gick förbi lokalerna igen tre veckor senare var de borta. Fanns ingenting som antydde att de ens funnits där.

Många år senare har jag ändå införskaffat boken. Jag är vetgirig, jag vill se hur andra tolkar världen. Därför läser jag ibland saker som förefaller sig ologiskt för andra. Inte för att helt gå in i det själv och bli totalentusiast, utan för att se ytterligare ett perspektiv. Just den här boken verkar dock ha en väldig effekt på människor, jag har fortfarande inte orkat ta mig tid att läsa den. Men bara att ha den med ibland folk framkallar spännande reaktioner.

Samma dag jag hämtat ut boken på postutlämningen landade jag med den i torsdagssällskapet på en av Söders pubar. Ibland vänner och bekanta fanns en kvinna som utmärkte sig. Hon såg den, hittade snabbt kopplingen till scientologerna och ifrågasatte varför jag överhuvudtaet hade den. Då jag enkelt förkunnade att "Jag tänkte läsa den och se vad det är för något." var hon snabb att deklarera att jag skulle bli totalt hjärntvättad av den. En kommentar som fick mig att ifrågasätta henne mer än bokens innehåll.

Endera kallade hon mig dum i huvudet och lättpåverkad eller så tror hon på fullaste allvar att det finns böcker med hjärntvättsgaranti. Jag tror varken eller så jag ignorerade resten av det samtalet, har i stort ignorerat henne sedan dess och kanske läser den där boken någon gång framöver, när jag orkar.


Så även om scientologer nu ljuger kan jag inte låta bli att undra ibland. Behöver de ens anstränga sig när de gör det med tanke på hur lättledda människor oftast verkar vara?