same cow, different milk?

Häromdagen när jag hällde upp mjölk i kaffet konstaterade jag att paketet inte riktigt såg ut som det brukar. Trycket "ekologisk" hade smugit sig in där utan att jag hade märkt det. Med det konstaterade jag att jag helt enkelt fått betala ett par kronor extra för precis samma sak som jag normalt köper och häller i kaffet. Butikspersonalen måste helt enkelt ha förväxlat vagnarna i kyldisken, jag hämtar alltid min mjölk på samma ställe.

Finns säkert de som alltid handlar ekologisk mjölk och på så vis sponsrar mjölkproducenterna med några extra kronor för att de ska kunna utföra sitt arbete på ett mer miljöanpassat vis. Jag tycker det är bra. Det finns säkert de som har lust att skälla på mig för att jag i nuläget inte aktivt gör det. Någon dag när jag jobbar igen, får lite mer pengar än det CSN skjuter in för att åtminstone räkningarna ska bli betalda, då kan jag också vara med och sponsra lite till. Garanterat blir det så.

Inte för att jag tror att jag får en mjölk ur de paketen som är mer ekologiskt framtagen än den jag redan dricker, men ändå några kronor till så att fler bönder kan göra sitt jobb på ett bättre sätt. För inte tror ni väl att det är så? Att den mjölken kommer från ekologiska gårdar och transporteras separat från Arlas vanliga mellanmjölk.

Jag tror inte (på) det.

Det finns verkligen inget som talar för att det verkligen är så. Att det inte är mjölk från samma tunnor i paketen oavsett vad det står på dem. Visst, de säger det och skriver så men vad vet vi egentligen utöver det som påstås?

Ingenting.

Inte så länge mjölken inte skiljer sig det minsta i vare sig smak eller utseende. Var är min garanti för att det är som de säger? Jag tror snarare att allt kommer från samma glada mjölktunnor. Ingen uppdelning efter kor, gårdar eller annat där inte, åtminstone ifråga om ekologisk eller inte ekologisk. (Skulle det vara som de skriver med separata transporter och annat så är det ytterligare något att ifrågasätta ur miljösynpunkt.) Sedan hälls det upp i de där fina tetrorna som vi plockar åt oss av i affären och först där sker den faktiska uppdelningen. Inte utifrån vad som är i paketet utan utifrån vad som står på det. Det är bara det där extra tryckta ordet "ekologisk" som kostar lite mer.

Det där med att erbjuda ekologiska alternativ är ju lite spännande i sig. Varför man inte istället verkat för att göra de alternativ som redan finns mer ekologiska begriper jag inte. Men det är fundering för ett annat inlägg, en annan gång.

ett litet sting av lust

Jag ser fram emot fredagen som kommer härnäst. Till skillnad från de flesta dagar innebär den att jag får besök. Det kommer dessutom att lagas mat i mitt kök. Känslan av eufori är nästan möjlig att röra vid bara av tanken på att det kommer ske. Det kommer ätas god mat i sällskap av människor jag tycker om. Vad det blir vet jag inte än, helt enkelt för att jag inte håller i taktpinnen när det gäller matlagning den här gången.

Trots det ser jag ändå fram emot det. Jag ser fram emot njutningen av att äta. För den som inte förstår det kanske det någon gång behöver förklaras ytterligare, men just nu orkar jag inte. Just nu tänker jag ägna några minuter åt att drömma om fredagen. Maten, sällskapet, trivseln och att än en gång kunna äta.

vems bananer äter du?

Medvetenheten hos människor ökar, det är jag helt övertygad om. Speciellt med de senaste årens tryck på miljöfrågor och liknande både i politiken och många gånger i media. Kanske är det också så att min egen stigande ålder gör att jag uppmärksammar mer och därför ser av en större medvetenhet. Något att fundera på en annan gång.

Samtidigt är jag lite nyfiken på HUR människor är medvetna.Vilka parametrar är det som egentligen tas med i det aktiva valet en människa gör vid t.ex. matinköp, transportval och liknande. Själv går jag i stort sett överallt, har ingen egen bil, borde kanske skaffa en cykel och använder de kollektiva transportmedel som finns när det behövs. När det gäller mat är jag givetvis styrd av min ekonomiska situation, vilket jag tror många andra också är. Men trots det försöker jag ändå göra aktiva val när jag handlar mat.

Ett val som kommer bli betydligt lättare i fortsättningen är att helt enkelt INTE köpa bananer. Ovanpå det är det känns det som att det är läge att välja bort Dole. Jag tror i och för sig inte att jag köper så mycket av Doles produkter i dagsläget men det skadar inte att titta en extra gång på vad jag nu håller i för att vara säker. MAX har valt bort, så plus i kanten för snabbmatskedjan. Inte så att jag äter hos er, eller någon annan snabbmatskedja, särdeles ofta men i fortsättningen ska ni få lite förtur de gånger det händer.

Vill jag egentligen ha något sagt med det här? Visst, Dole struntar säkert i om jag inte köper deras bananer. Poängen är väl att om INGEN gör det så måste de till slut bry sig. Visst kan man vända på det och mena att man inte ger arbetarna på andra sidan världen bättre förhållanden genom att bojkotta, men att välja bort behöver för mig få handla om att inte stödja det jag tycker är fel. Finns det alternativ där människor behandlas väl, även om det kostar oss generellt sett rika knösar till västerlänningar några kronor mer, så väljer jag hellre det och hoppas att det valet ger fler möjligheter för arbetare där borta att få en plats hos det företaget.

Men det där tar en hel avhandling att nysta ut så istället ska jag nu fokusera på en lunch bestående till störst del av gotlandsodlade rödbetor.

te den det berör

Kejsaren av Kina tycker inte om te och det gör nog inte newyn heller. Åtminstone inte om det heter Lapsang Souchong (varför var det ingen som varnade mig?!). Det blev uppenbart i lördags då jag innan tentan bestämde mig för att ha en lugn morgon med te eftersom jag glömt köpa hem kaffe. Det blev ett abrupt uppvaknande och tentan lär ha gått därefter.

Även om jag inte är störtförtjust i te så finns det många andra som är det. För en del är det oerhört viktigt med sorter, varianter, hur det dricks och inte. För andra hör det till vardagen men är ack så svårt att vara utan.

Jag minns hantverkarna som var och skruvade lite i lägenheten mitt emot då jag bodde i Irland. Någon av dagarna fick jag för mig att fråga om han vill ha en kopp te och bara det var som att elda på ett helt fyrverkeri. Det gnistrade och glimrade i ögonen på'n som om det vore julafton och te togs tacksamt emot. Dagen efter ringde han på, hade kollegan med sig, och undrade lite försynt om de kunde tänkas få en kopp te.

Men nog om det. Vad jag egentligen vill säga var att för de som tycker om te och inte redan har hittat den här ljuvliga bloggen är det hög tid att masa sig dit. En riktig tefantast bygger den med omsorg, och tar dessutom underbara bilder.

Själv tänker jag hålla mig till hallonkräm även i fortsättningen och kanske någon enstaka rabarbergräddblandning en murrig höstdag.

Muffins vs. Cupcakes

När jag var liten fanns inte cupcakes. Då hette det muffins och inte heller var de stora som en hel jävla sockerkaka. Idag finns tydligen både det ena och det andra och dessutom är det väldigt noga med vilket som är vad. Jag bestämde mig för att rådfråga twitter och se om jag kunde utröna vad som skiljer de åt. Det mest framträdande svaret på väldigt kort tid är att cupcakes har glasyr. Alltså är cupcakes inget mer än förklädda muffins? Bevis på det går att finna här. Den teorin håller!

Att cupcakes skulle vara mindre än muffins var också något som dök upp och i min mening är det inget annat än blaj påverkat av influenser från USA som äter upp vår egen standard. Gör att vi börjar fira Halloween så att våra barn tror att det är något vi alltid har gjort, äta sockerkaksstora muffins och snart kommer vi säkerligen diskutera vem vi ska välja till president. Blondinbella är en het kandidat har jag förstått! Spontant vill jag nog påstå att det är den här damen som står för mycket av språkbristerna i svenskan när det gäller bakverk och maträtter numera.

Själv tänker jag fortsätta kalla det muffins oavsett de är dekorerade eller inte, stora som en hel Schwarzwaldtårta eller vad som en gång i tiden ansågs vara normalt i Sverige - vilket var ungefär sisådär tre tuggor.

Plötsligt så händer det..

Plötsligt en dag sitter du där och stirrar på ditt bankkonto och undrar vad den där dryga miljonen gör på ditt konto, för inte var det där den skulle hamna. För ett kort ögonblick fantiserar du fritt och för ditt inre bokar du den där jorden-runt-resan med månadslånga uppehåll på varje destination. Givetvis är du resonlig, gör inget mer än att drömma om det en stund och ser sedan till att pengarna hamnar där de ska vara. Samtidigt tänker du att en bostadsrätt inte är en så dum början på en ny tillvaro trots allt, inte alls dum.

Plötsligt ligger du där i en hög på trottoaren, en solig eftermiddag i mitten av juni, och undrar vad som hände. När du reser dig upp för att borsta av dig gruset och skynda vidare i ditt fullbokade liv inser du att något inte stämmer. Du har blodsmak i munnen och dina framtänder är både avslagna och inslagna.

Plötsligt sitter du där med den nästan färdigskrapade lotten framför dig, du har redan fått upp två klöversymboler och har bara ett litet fält, en liten symbol, kvar att frilägga. Pulsen stiger, du blir lite extra skakig på handen och tankarna virvlar iväg, binder in allt det där du kan göra med ditt liv när du väl skrapat fram den tredje klövern. Du skrapar frenetiskt fram 50:- och känner besvikelsen skölja över dig när du inser att det var ännu en nitlott.

Plötsligt inser du att den där kollegan kanske var rätt så söt ändå, fastän ni jobbat ihop i åtta år redan och du aldrig mer än hälsat och kallpratat med honom tidigare. Du börjar tokflirta med honom och hoppas febrilt på att det ska leda till en liten spännande kontorsromans som mynnar ut i ett livslångt kärleksfyllt förhållande, barn, stor villa i de fina kvarteren och en rad underbara barnbarn på ålderns höst.

Plötsligt en dag sitter du där på en uteservering i sensommarsolen. Den svaga bristen fläktar i värmen, du känner dig aningens längtansfull men mest bara tillfreds i tillvaron. På andra sidan bordet sitter en nära vän och ler åt dig och ditt välmående i det tillståndet du just befinner dig i..


Tänk att mat kan vara så ljuvligt gott..

Såg du Kristallen igår?

Den mediaetablerade klubben för inbördes beundran samlades även i år ett direktsänt kramkalas och klappade varandra på ryggen. Det finns säkert någon behållning i det även om jag inte är säker på riktigt vad det skulle vara. Om några år när jag inte har något bättre för mig än att jaga navelludd kanske jag kan överväga att forska i det. För de som, precis som jag, inte såg det hela finns säkert många sammanfattningar och recensioner av det hela, dock tycker jag Ulrika Good säger alldeles tillräckligt.

De enda kristaller jag själv fokuserade på igårkväll var de härliga blå skogskristallerna, pudrade i socker och simmande i mjölk. Det kommer bli mycket av den sorten i helgen och jag tänker njuta av varenda en.

Svamp

Det sägs vara gott om kantareller i år. Jag kan inte direkt påstå att det är något som gör mig lyrisk. Utöver champinjoner är det få svampar som tar vägen förbi min strupe. Däremot skulle jag inte ha något att emot att åka ut en dag och plocka blåbär. Gärna några liter så att det räcker till frukost några dagar och kanske även lunch. Jag hade tänkt plocka när jag var hemma i småland förra sommaren men då fanns det inte ett enda blåbär att hurra för. Den frusna våren och torra försommaren såg till att inget producerades. Det verkar inte vara samma sak i år, men jag ser inte riktigt var jag har möjligheten att finna och plocka. Kungsträdgården känns knappast som rätt ställe, inte heller Tantolunden. Nog för att det kan finnas ett och annat "blåbär" där förvisso men inte av den sorten jag kan tänka mig att plocka för att ta med hem.

One-Night-Hangaround (mp)

Gårdagens vånda över författandet och det extra skrivandet som kurserna kräver avslutades med en kväll i Visby. Jag är fortfarande inte säker på om jag kan motivera mig själv tillräckligt för ett politiskt engagemang och då den här veckan bara verkar handla om politik, åtminstone i Visby, så var nog första intrycket att det skulle bli en avig kväll. Å andra sidan så var en kväll någon annanstans än vid huset och dessutom i vuxet sällskap uppskattad hur den än såg ut i övrigt. Så efter att ha lyssnat på ett grått (rödgrönt blir grått om man blandar det rätt) tal fortsatte kvällen med partimingel ett stenkast ifrån parken och talarstolen.

Bartendern där förtjänar endera ett nackskott eller en kyss, jag har fortfarande inte bestämt vilket, efter att ha ansett sig behöva kontrollera min ålder till förmån för ett glas rosévin. Visst är det kanske så att över en viss ålder ska man väl ta det som en komplimang, men då det ständigt ifrågasatts så känns det snarare som om det vore trevligt med en paus ifrån ifrågasättandet. Att någon helt enkelt accepterar att jag har åldern inne att själv fullt ut bestämma över mitt val av, i det här fallet, dryck. Det har gått mer än ett decennie sedan jag fick den rätten. Ska det behöva gå ett till innan den inte längre ifrågasätts?

Hur som haver, nog om tyken barpersonal nu. Utrustad med ett glas rosa vin och utan någon som helst koll på partiets ideologiska grunder och annat blev kvällens socialiserande över föväntan. Mycket av det jag observerade (för visst observerar jag mer än deltar när jag inte är ordentligt initierad i en grupp) kunde jag lägga till vågskålen för fördelar med grupptillhörighet, ställningstagande och gemenskap. Nästan så att jag hann lägga tillräckligt i den för att vilja vara delaktig oftare än sällan. Men så var det där med att behöva ta ställning i så många frågor och dessutom ta deras ställning? Jag vet ännu inte om jag är beredd på ett så stort steg, för mig är det gigantiskt, då jag inte alls är insatt i vare sig strukturen, ideologin eller något av det andra som ligger i grunden för aktiviteten i partiet. Aktivitet och delaktighet i den skulle för min del vara ett måste om jag tog steget. Passiva medlemskap oavsett vad det gäller gör mig nämligen inte till mycket mer än en hangaround.