lite varstans bor en moralhäxa

Visst har du mött henne någonstans där ute. Hon har koll på allt. Har tusen järn i elden. Hon går på gym minst tre gånger i veckan. Hon äter inga transfetter. Hon använder alltid kondom. Hon går aldrig ut osminkad. Hon organiserar allt i sitt liv från veckans meny, arbetskamraternas åsikter om senaste IDOL-avsnittet, barnens aktiviteter till när maken går på toaletten. Åtminstone kan man misstänka det sista när man ser resten av hennes företagsamhet.

Hon är så gott som alltid politiskt korrekt, tycker precis rätt saker om precis allt oavsett om det är svältande barn i Afrika eller om det är fråga om vilken version av Kalles Kaviar man ska ha på frukostmackorna och rynkar på näsan åt den som avviker det minsta lilla från hennes synsätt. Den som inte tycker som hon är helt enkelt dum i huvudet.

Hon är extremt noga med att sortera ut människor som enligt henne inte hör till gruppen och på ett sinnrikt sätt se till att de förstår att de inte hör till, utan att på något icke-PK sätt behöva säga eller visa det. Oftast är hon den centrala punkten i alla grupper hon deltar i, de som ses som "vänner" och står henne nära är de som dansar efter hennes pipa oavsett hur falskt hon spelar. Visst har ni mött henne?

Jag brukar roa mig med att identifiera henne i de flesta grupper jag får insyn i. Att säga att jag hatar henne skulle vara att ge henne mer creds än hon förtjänar. Jag är inte tillräckligt intresserad för att engagera mig med så starka känslouttryck. Jag brukar sällan ödsla tid på att störa mig på henne även om jag tycker hon är sorglig i sitt sätt att vara. Det finns dock en enda sak som gör henne fullständigt olidlig att ha med att göra. Inte så att hon är sorglig i sitt sätt att vara ifråga om hur hon hanterar sig själv.

Det är snarare så att hon är sorglig (och direkt obehaglig) i sitt sätt att likt en väckelsepredikant, sektledare eller vad fanatiker som helst, envist trycker på sin moral, sina värderingar och sitt sätt att vara på hela sin omgivning. För nåde den som inte tycker som hon! Nåde den som inte äter det hon anser är rätt att äta, eller tittar på det hon anser är intressant att se på TV. Nåde den som inte...! Den som inte efter bästa förmåga tar till sig hennes sätt, anpassar sig till hennes falska toner och gör allt för att bli en kopia av henne, den personen har enligt henne inget människovärde! Och de nyligen omsminkade lopporna som följer henne tar efter, även det.

Bara den punkten gör henne sorglig på riktigt. I övrigt låter jag henne gärna vara precis som hon är.

Har du koll på vad det är för dag.

Det verkar råda lite delade meningar om vilka datum och veckor som gäller i dagsläget. Igår såg jag att en bekant lagt upp ett fotoalbum på facebook daterat 9 september 2009. Om min kalender går rätt är det datumet ännu inte passerat. En artikel i SvD är daterat 14 september och hänvisar till kommande onsdag 9 september och lades den upp innan onsdagen som var är det än mer förvirrat, men det vet jag såklart inte. Den kanske kom upp idag, eller igår, eller nästnästa vecka då det är den 14e?

Enligt alla mina kalendrar, DN, och text-TV är det hur som helst den 4 september idag och dessutom en fredag. Har jag fel måste jag å andra sidan ifrågasätta vad som hänt med den första veckan i september.

Vad har du för dag idag?

Var tog tiden vägen?

Sommaren är slut. Åtminstone tolkar jag det så då de börjat samla in stadens Alvedoncyklar. Min sommar har i stort varit ett slöseri, även om delar av den har varit riktigt ljuvlig. Jag lämnade åtminstone länet tre gånger sedan maj. Vilket i sig givit en total frånvaro från hemmet på strax under fjorton dagar, men bättre det än inget resande alls.

Imorgon börjar det. Jag är mer än måttligt nervös av flera orsaker än jag i dagsläget vågar skriva ut här. Personliga funderingar kring diverse olika saker anser normen uppenbarligen att man ska hålla för sig själv. Nu, frukost!

Är ditt namn tillräckligt spännande?

Det där med namn är ju lite spännande, för visst är det så att man måste heta något som sticker ut, som avviker och märks för att man ska kunna vara "någon". Tydligen verkar det ha blivit trendigt att byta efternamn lite hipp som happ nu också, tillräckligt mycket trend för att jag ska ha slutat fundera på det. Det fanns en period när jag var yngre då jag övervägde det, mest för att jag inte trivdes med mitt efternamn. Dessutom börjar det på samma ljud som förnamnet slutar vilket inte riktigt funkar i den språkliga melodin. Men så bestämde jag mig för att det jag inte ÄR mitt namn, det må vara en del av mig men inte mer än så. Den som i första hand dömer mig för mitt namn snarare än ser mig som den individ jag är har inte mycket i min närhet att göra.

Samtidigt finns det ju en baksida på det där. En hel del byter till vanliga, alldagliga, svenska efternamn helt enkelt för att undgå de fördomar och den diskriminering de annars möts av. Att det ens ska behövas är både tragiskt och allvarligt. Så hur kommer framtiden se ut? Kan det möjligen bli så att barnen till de av oss som fötts och vuxit upp med traditionellt svenska efternamn får heta märkvärdighetsvarianter som hälften av befolkningen inte kan vare sig stava till eller uttala. Medan barnen till de som immigirerat vid en eller annan tidpunkt och fört med sig ett utländskt namn är de som istället för våra traditionella svenska efternamn vidare i sin strävan att passa in.

Visst skulle det vara lite underligt? Åtminstone tills dess att vi har vant oss.

Mönster

Beslutsfattar-Tess (d.v.s. den inre drivkraften som till slut sparkar mig i baken så att jag kommer igång) har börjat ta över min tillvaro. Kanske låter konstigt men för mig är hon välkommen. Hur jag upplevs av andra och hur jag vill upplevas av andra är så vitt skilda begrepp att det inte ens är roligt längre. Mina försök att synkronisera bilderna har inte heller varit framgångsrika, snarare tvärtom. Det har blivit dags att byta strategi. Detta gjordes i och för sig redan för ett par veckor sedan. Tess tog beslutet att skala bort en stor del av 'andra' för att minska trycket utifrån. Med färre människor vars intryck behöver analyseras ges mer tid åt att bearbeta och stärka grunden. Hon var dessutom smart nog att skära bort en infekterad sektor, något som verkligen behövdes just nu. Idag har hon skurit igen, huruvida det är bra eller dåligt får vi se framöver. Bäst just nu verkar vara att inte tänka mer på det utan istället fokusera på de små 'delmålen' som stundar inom kort. Ett betygsgrundande prov är inget att ta så lätt på och med mindre än 30 timmar kvar tills startpunkten är det dags att lägga band på sig och lägga om energin där den gör mest nytta.

I övrigt rör sig funderingen runt mönster, viljan/önskan att passa in, avsaknaden av ständigt återkommande mönster som kan signalera till andra. Bara små saker som gör det enklare för omvärlden att 'ta till sig' och inte avfärda. Visst är det egentligen det stora hela som måste justeras och jämkas för att passa in i mallen. Jag är inte redo för den sammanslagningen än, finns inget Tess kan uttrycka för att få mig att gå i den riktning. Däremot har små, kanske för andra totalt obetydliga, ting fått visa vägen till mönster och rutinbildande bekvämligheter. Du undrar säkert vad jag menar. Bara enkla saker som att en parfym kommer får styra i fortsättningen, samma schampoo kommer att få finnas i duschen (inget mer flackande bland olika tillverkare osv.) Hyllan av alla sorter och varianter av hudvårdsprodukter har länsats och nu ersatts av två flaskor, de kanske får sällskap i framtiden men då efter inrådan av hudvårdsterapeuten..
Utrensningen av 'använder aldrig' och 'passar inte in i tillvaron' pågår fortfarande för fullt. Fram tills nu trodde jag dock bara att det gällde mina fysiska 37 kvm. Det verkar som jag har haft fel, Tess vill att jag ransakar och rensar mer än så..