Är ditt namn tillräckligt spännande?

Det där med namn är ju lite spännande, för visst är det så att man måste heta något som sticker ut, som avviker och märks för att man ska kunna vara "någon". Tydligen verkar det ha blivit trendigt att byta efternamn lite hipp som happ nu också, tillräckligt mycket trend för att jag ska ha slutat fundera på det. Det fanns en period när jag var yngre då jag övervägde det, mest för att jag inte trivdes med mitt efternamn. Dessutom börjar det på samma ljud som förnamnet slutar vilket inte riktigt funkar i den språkliga melodin. Men så bestämde jag mig för att det jag inte ÄR mitt namn, det må vara en del av mig men inte mer än så. Den som i första hand dömer mig för mitt namn snarare än ser mig som den individ jag är har inte mycket i min närhet att göra.

Samtidigt finns det ju en baksida på det där. En hel del byter till vanliga, alldagliga, svenska efternamn helt enkelt för att undgå de fördomar och den diskriminering de annars möts av. Att det ens ska behövas är både tragiskt och allvarligt. Så hur kommer framtiden se ut? Kan det möjligen bli så att barnen till de av oss som fötts och vuxit upp med traditionellt svenska efternamn får heta märkvärdighetsvarianter som hälften av befolkningen inte kan vare sig stava till eller uttala. Medan barnen till de som immigirerat vid en eller annan tidpunkt och fört med sig ett utländskt namn är de som istället för våra traditionella svenska efternamn vidare i sin strävan att passa in.

Visst skulle det vara lite underligt? Åtminstone tills dess att vi har vant oss.