ett ljus i mitt mörker

Idag tänder vi ljus för dem som inte längre finns med oss. Och saknaden blir väldigt påtaglig.

Så skrivs det på twitter och det är just vad jag gör ikväll. Tänder ljus. Det här importerade helgdagsfirandet som jag sett höra hemma i USA, Irland och England (kanske på fler ställen) förstår jag mig inte på och ger jag inte heller någon plats för i Sverige. När jag är i något av länderna där det är en gammal tradition är det en annan sak. Hos mig, när jag är i Sverige, är det inte en tradition så istället tänder jag ljus.

Ikväll tänder jag ljus för de som inte längre finns kvar i mitt liv. För de som inte har en möjlighet att komma tillbaka.

Ikväll tänder jag ljus för de mor- och farföräldrar som jag aldrig mer får möta, aldrig mer kan ringa till och aldrig mer kan krama om.

Ikväll tänder jag ljus för en flicka vars hjärta inte slog mer än ett dygn innan det gav upp. Vars hjärtfel var så svårt att behandla att läkarna där hon föddes inte hade resurserna och när det väl upptäcktes var resan dit där resurserna fanns för lång för att hon skulle överleva.

Ikväll tänder jag ljus för den flickan som, om det funnits tid, om det funnits resurser, idag kunda ha varit 20 år och kanske hade varit ute och rest runt i världen, kanske hade fått sitt första riktiga jobb, kanske hade haft hela livet framför sig.

Ikväll tänder jag ljus för den flickan som kunde ha varit världens underbaraste tjej med syskon som älskar henne över allt annat, som kunde ha tagit studenten för inte så länge sen, som kunde ha varit lik mig och som kunde ha suttit här i soffan med mig och fnittrat över någon grabb hon kärat ner sig i.

Så blev det inte.

Ikväll tänder jag ett ljus för min syster. Flickan som föddes för lite drygt 20 år sedan. Flickan som levde ett dygn och vars kropp jag höll i min famn timmar efter att hon tagit sitt sista andetag.

Ikväll tänder jag mitt ljus för dig, älskade Josefin.

morgonstund är inget för mig

Jag skulle vilja ha en ny väckarklocka. Helst en sån där som kärvänligt viskar att det är dags att vakna och kliva upp, kysser mig i nacken och varsamt buffar mig ur sängen. Om den dessutom har förmåga att servera frukost är det helt klart en bonus. Det som väcker mig nu är fruktansvärt och i längden kommer det vara ohållbart. Men visst borde det väl gå att få tag på en sån jag just beskrev?

Jag fyller ju år hyfsat snart ändå, så det vore en ypperlig present utöver det jag redan önskat.

händig man sökes

För någon vecka sen kom ett brev från Com Hem, som jag ett tag struntade i då de har lärt sig skicka e-fakturor och jag därmed gissade att det var reklam. När jag väl öppnade det fick jag ett fint litet meddelande som sa;

"Den 3 november kommer Com Hem att avveckla abonnemanget Analog-tv Bs i din fastighet. Det innebär att ditt nuvarande tv-abonnemang upphör från denna tidpunkt. Bla ba bla bla"

Så kom ett fint erbjudande med dubbelt så mycket kanaler för samma pengar och ännu mer kanaler som underförstått skulle kosta ytterligare om tre månader. Orka! Så mycket tittar jag inte på TV. Den står förvisso på och håller mig sällskap en del, men är inte tillräckligt intressant för att jag ska behöva ha trettiosjutton kanaler. Tog ett varv på Com Hems hemsida för att se vad som fanns att välja på och beställde till slut ett nytt paket (likt det jag beställt någon gång för en massa år sedan och bara fortsatt på) med TV/Bredband/Telefoni för en del mindre pengar än de jag betalar idag! Bra deal för student med taskig ekonomi alltså.

Nu har avin kommit! Boxen ligger och väntar på att bli hämtad. Kortet som ska sitta i den ligger på skrivbordet och jag vågar inte gå och hämta den. Det tekniska krånglet (som antagligen bara handlar om att sätta i några sladdar, hatar sladdar, får mig att dra mig undan. En händig man vore på sin plats. Fixa mina sladdar, justera mina kanaler och sedan när han ändå är här kunde han justera min sneda garderobsdörr och skruva upp lite hyllor. Efter det skulle det inte vara otänkbart att över en flaska vin se över frökens lite mer privata kanaler, justera tongångarna en smula och resten bör säkerligen censureras. Det vore något det.

Men var finns han, någon som vet?

Jag önskar mig..

Det är bara två och en halv månad kvar nu . Till det att jag fyller år alltså och jag vet att det kommer passera obemärkt förbi som så många gånger tidigare. Jag vet redan vad som står överst på önskelistan. (just nu är det bara det som står på listan)

Jag vill ha en sån här...























.. varje dag under ett helt år.

BILDEN KOMMER FRÅN HTTP://WWW.DOSOMETHING.ORG

Vågad

Ibland blir det bara så där bra som man ville ha det för länge, länge sen. Äntligen verkar det som om man kom rätt. Jag vågade och så här i efterhand är jag mäkta nöjd, trots priset. Tur man inte behöver göra om det så ofta. Fast jag har lovat att inte vänta 3 år till nästa gång. Det blir lite kul att se vad tjejerna säger om det i helgen också, kanske ingen som reagerar alls vem vet. Samtidigt gör det inte så mycket. Det är åtminstone ett bekymmer mindre att knuffa framför sig. Nästa lilla projekt som ska lösas är de små hålen i öronen som inte längre finns. Vi får väl se om det möjligen kan finnas en piercingstudio att tillgå nästa vecka, eller så får det helt enkelt vänta ett tag till.

Imorgon har jag tänkt våga igen. Ett litet samtal under kvällen med en av mina starkaste inspirationskällor i Stockholm fick det genast att kännas som en lite bättre idé än jag själv velat ha det till. Den här gången handlar det om att möta en människa på riktigt. Min orsaker att undvika det har varit många men inte alltid så starka. Nu har hon ändå slagit hål på den 'största' av dem, så jag hoppas att modet håller i sig även när jag vaknar. Skulle det sen sluta i kaos så är det inte mitt fel. Jag har inte lovat att uppfylla en förväntning någon godtyckligt fantiserat ihop om mig, inte på något sätt. Därmed är det inte heller mitt ansvar att betala för besvikelsen över hur illa den stämmer. Nu, ska jag våga sova naken igen.. Inte bara fysiskt, som ändå alltid sker, utan naken i min självkänsla och därmed öppen, sårbar men också stark innför alla hjärnspöken som väntar vid porten till drömlandet.