tisdagsreflektioner

Det här är lite av mina ganska vanliga vardagsfunderingar..

Om ett glas faller i golvet kommer det gå sönder. Det är en sanning de flesta godtyckligt håller med om utan att det blir något bråk. Om glaset faller i golvet och faktiskt fortfarande är helt går det egentligen emot den där sanningen vi alldeles nyss slog fast, men vi lyckas ändå acceptera det för det är ju också sant. Glas MÅSTE INTE gå sönder när de faller i golvet även om vi menar att det är sant att de allt som oftast gör det. För visst finns det inga regler som inte har undantag.

Om vi istället byter ut glaset mot en människa och själva fallet mot tankar och åsikter blir det genast mycket mer spännande. Så länge människan har åsikter som stämmer överens med de vi anser vara rätt så är allt sant. När det sen visar sig att samma människa faktiskt kan se saker på andra sätt, speciellt sätt som vi själva har svårt att ta till oss, hantera eller hålla med om så är det inte längre sant. Då är det inte undantag som bekräftar regeln. Då glömmer vi gärna bort att det finns lika många subjektiva sanningar som det finns människor. Istället bestämmer vi oss för att den människan är en lögnare.

En lögn blir inte mindre lögn för att en kollektiv enhet ställer sig bakom den och ser allt i samma dunkla belysning. En subjektiv sanning blir inte mer sann för att den har fler röster än de som inte ser den i samma ljus. Det som är mest fascinerande är ändå människors behov av att blåsa upp mygg till ohanterbara dimensioner samtidigt som de försöker skyla över sina egna elefanter.

Så när jag någon gång ibland konstaterar att det vore principiellt bättre om människor hade intressantare egna liv, så handlar inte det om den kollektiva massans sanningar om VAD som är ett intressant liv. Det handlar helt enkelt om att människor borde ha en tillvaro de själva trivs i och därmed mindre tid över att vara elaka och rent ut sagt jävliga mot andra. Vicki skrev orden häromdan och det vore kanske bra om fler reflekterade över och "hade självdistansen nog att inse att jag inte var livsviktig hela tiden för alla andra.".

Jag vet när vem är viktig för mig även om jag väljer att inte tala om för resten av världen när de inte är det. Jag har inte tid med den sortens negativ detaljupplysning till människor som av samma sköna kvinna beskrivs så här. Jag har helt enkelt annat att göra.