Jag kan inte på något vis förmå mig att förstå den mentaliteten. Egoism till en viss del, ja. Men på hur stor bekostnad av andra egentligen? Har det sunda förnuftet helt försvunnit? Finns det inga gränser längre? Det ter sig inte så om man tittar på samhället idag. Många gånger slutar det inte ens där, utan missunnsamheten tar vid när den egna vinningen inte blir som de tänkt sig; "Får inte jag så ska fan ingen annan heller få!" Det verkar bli en allt vanligare inställning. Får inte jag njuta så ska jag åtminstone njuta av nöjet att förstöra för alla andra och se till at de plågas och mår sämre än jag.
De av oss som inte tänker så? De av oss som faktiskt kan unna någon annan lycka även om vi inte personligen är delaktiga i den, vart har vi tagit vägen? De människor som kan göra något för någon i all välmening, för visst skänker det en glädje inombords att faktiskt se någon annan må bra. Åtminstone gör det fortfarande det för mig. Visst är vi få, och kanske håller vi oss i bakgrunden och tysta av en väldigt enkel anledning. Syns vi så är det vi som får lida, vi som blir de där liken att gå över.. Helt enkelt för att vi inte tror på vare sig hämnd eller njutning genom att se andra lida.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar