Jag kanske ska bli elektriker ändå..

För många herrans år sedan klev en liten tjej på 155 cm in i lokalerna som tillhörde gymnasieskolans Elprogram och såg den världen framför sig. Fjorton år senare är hon varken elektriker eller utbildad till något annat av värde. Trakasserierna då fick henne att sluta, tappa suget på skolan helt och upptäcka världen på andra sätt istället. Efter det har livet blivit alltmera surt. Akademiska utbildningar tar tid och kostar pengar. Yrkesutbildningsalternativen har överhuvudtaget inte existerat på samma sätt som de gjorde då, när hon var 15 och började på gymnasiet.

Men visst ser det ut som regeringen har förstått vad det är som håller på att hända. Jag kan bara tycka att det var då fasen på tiden! Även om flickan från då kanske inte längre ser ett yrkesliv som elektriker framför sig utan är mer intresserad av samhällsstrukturen, att arbeta med frågor som rör flera människor än henne själv och de tre kunder som vill ha snygga strömbrytare i sina fastigheter ute på Lidingö, så är det skönt att politikerna har vaknat.

Det låg en skrämmande vision om framtiden här för bara några veckor sedan. Alla är kulturvetare, läkare, professorer osv. men ingen jävel vet hur man byter en lysrörsarmatur. En liten del av mig suktar efter att få bli elektriker ändå, så vem vet. En dag kanske det händer.