orsaken till reaktionen

Det bästa sättet att tysta vargen är egentligen att sluta mata den. Samtidigt är det lite svårt just nu. Sören Olsson ställde den relevanta frågan, nämligen "Vad ligger det för sår bakom alla dessa reaktioner?" För det är ju precis vad det gör. Det ligger ett stort sår där bakom, något som bara nästan hade läkt klart, men inte riktigt.

Jag har skrivit om mannen som orsakat det såret tidigare. Jag har talat om hur jag ser på saken nu i efterhand. Men jag kanske inte har talat om tillräckligt för att det ska vara solklart varför åsikter tillhörande en lyxhustru i USA har så stor inverkan. I grunden handlar det om att han, monstret vars sår jag försöker bli kvitt, delar hennes åsikter.

Hade jag bara bugat, tackat för att få bli delaktig i miljonerna han påstod sig ha och sugit av honom på befallning så hade allt varit frid och fröjd. De som känner mig vet å andra sidan att jag är alldeles för rädd om min frihet, min rätt till självbestämmande för att underställa mig en sådan ordning. När han väl blev varse om det, efter en del trugande, mycket innehållslösa löften, en lång rad brutna löften och den långa raden smöriga löften om en trygg framtid till sist märkte att orden inte räckte vände allt.

När jag valde att syna korten, krävde att få se något mer än välfriserade ord som till synes förvisso var vackra men ändå verkade innehållslösa vände allt. Manipulationerna, sättet att kontrollera min tillvaro, förolämpningarna, utspelen, de successivt grövre kränkningarna, hoten. Det enda som saknades var det fysiska våldet, men det hade kanske kommit om jag låtit det hela fortgå.

Allt det där som ledde till att jag inte längre kunde känna någon trygghet i mitt eget hem, inte vårt hem, utan MITT eget hem. Allt det där som bröt mig i spillror, för om inget hjälpte så kanske det till slut skulle få mig att rätta mig in i ledet och böja mig för hans vilja. Det där som senaste gångerna jag såg honom går att klassa som våldtäckt, åtminstone så länge det inte ses som en "ringa förseelse" utifrån debatten som var för ett tag sen. Då orkade jag inte delta i den, då var såret fortfarande vidöppet. Nu, när det här kom var det så gott som läkt. Nu hade jag återfått lite av min egen urkraft. Nu hade jag tillräckligt med virke och var dessutom lättantändlig.

Därav rektionen. Utifrån just det såret. Utifrån vetskapen om hur en man som delar hennes uttalade värderingar använder dem och vad han är kapabel till.